Var finns alternativen?

Det behöver byggas bostäder i Sverige, mycket bostäder. Men Kerstin Kärnekull undrar vilken sorts bostäder det är som ska byggas och menar att två viktiga perspektiv saknas helt. Det ena handlar om de äldres bortglömda bostadsbehov. Det andra om hur de boende vill ha sitt boende, yngre som mer seniora, om de själva fick bestämma. Men det jäser bland gräsrötterna…

Kerstin Kärnekull är arkitekt. Hon driver egen verksamhet, har skivit fleraböcker och med i forskargruppen Boi Gemenskap.

Gruppen äldre ökar till år 2060!

Sverige grånar och kommer att fortsätta att gråna under överblickbar tid, dvs så långt som SCB:s befolkningsprognoser sträcker sig. De flesta i denna åldrande generation riskerar att bli en fast i en bostad som de varken kan komma ut eller in i, ofta med långt till service och hälsovård.

Men hemma ska vi bo, även som äldre-äldre (80+) – antalet vård- och omsorgsbostäder har minskat dramatiskt under senare år och antalet seniorbostäder ökar inte utan stampar kring 30000 lägenheter.

Tre genomarbetade och faktatunga utredningar och satsningar på äldres boende under 2000-talet, Barbro Westerholms ”Äldreboendedelegation”, Maria Larssons satsning ”Bo bra på äldre dar” och Ewa Samuelssons ”Äldreboendeutredning” har bidragit till finansiering av fler vård- och omsorgsboenden och till fler trygghetsboenden. Men i den ”professionella debatten” om bostadsbyggandet i dagspress och bransch har de inte lämnat några spår.

 Plan över WagnisART, München, ett kvarter format tillsammans med de blivande  boende. Vitt= bostäder, blått=gemensamt, gult= lokaler.

Plan över WagnisART, München, ett kvarter format tillsammans med de blivande
boende. Vitt= bostäder, blått=gemensamt, gult= lokaler.

PRO har däremot reagerat. Man konstaterar i sitt bostadspolitiska program från 2014: ”För att klara äldres efterfrågan på bra boende behövs det fram till år 2030 byggas 350 000 nya bostäder för äldre. Det är ett svindlande antal...” Och PRO fortsätter: ”Intresset för äldres boende är skrämmande svagt hos stat, kommun, de flesta byggherrar och förvaltare, både när det gäller att tillgänglighetsanpassa befintliga bostäder och bygga nytt. Kommunerna har dålig kunskap om hur deras äldre invånare vill bo i framtiden.”

Det är lika sant 2017 som det var för tre år sedan. Många debattörer pekar på de äldre som bromsklossar, som stannar i sina nedamorterade villor istället för att ge plats åt yngre. Marianne Abramsson vid NISAL i Linköping, som forskar om äldres flyttningar, har visat att det är stor brist på bostäder som de äldre kan flytta till. Det verkliga hindret är alltså att det saknas attraktiva bostäder för äldre till rimliga kostnader. Ju fler som själva väljer att flytta ”i tid”, ju bättre situation får de och deras närstående, liksom kommunerna. Att bli tvungen att flytta är en olycklig situation för de flesta.

Vi vill välja våra egna alternativ!

PRO avslutade programmet med att peka på intresset för alternativa boendeformer: ”Många vill söka egna alternativ för boendet. Det kan handla om seniorhusföreningar, kooperativa hyresrätter, kollektivhus och andra bogemenskaper.”

 OWCH i Barnet utanför London, en uppskattad nybyggd bogemenskap för kvinnor 50+ med 24 lägenheter och gemensamma lokaler. Ett reportage i BBC Short har visats 4,6 milj. gånger (foto Kerstin Kärnekull).

OWCH i Barnet utanför London, en uppskattad nybyggd bogemenskap för kvinnor 50+ med 24 lägenheter och gemensamma lokaler. Ett reportage i BBC Short har visats 4,6 milj. gånger (foto Kerstin Kärnekull).

Här finns den andra fläcken i bostadsdebatten i Sverige. Runt om i Sverige finns grupper som vill hitta sitt boende tillsammans med andra. Startargrupper som vill bygga och bo vackert och praktiskt till rimliga kostnader, grupper som vill leva hållbart och samarbeta för att göra mindre ekologiska fotavtryck, grupper som vill vara med och bestämma – eller åtminstone bli sedda, hörda och respekterade. Men de får inte någon plats vare sig i debatten eller i verkligheten.

Pris för nya idéer

I andra länder är det lite bättre. Det tyska stadsbyggnadspriset 2016 gick till bostadsprojektet WagnisART i München, en bo- och arbetsgemenskap utformad i dialog med de boende av arkitektkontoret arge bogevischs på uppdrag av en ny sorts kooperativ byggherre, Wagnis. München, som många andra större tyska städer, uppmuntrar nya initiativ och bjuder in grupper till projekttävlingar där byggteknisk kvalitet, satsningar på hållbarhet och gemenskap premieras liksom vad projektet vill tillföra grannskapet.

Många svenskar har varit i Tübingen eller Freiburg på studiebesök men det finns mycket mer att se och lära av. Tyska städer som Berlin, Hamburg och München har olika sätt att stötta bygg- och bogemenskaper. Hamburg har en särskild avdelning på stadsbyggnadskontoret, Agentur für Baugemeinschaften, som informerar och vägleder. Staden har just bjudit in nybyggda bogemenskaper till en tävling för att lyfta fram de bästa exemplen från senare år. Resultatet kommer att presenteras i september i höst.

I England gick ett av de viktigaste bostadspriserna 2016 till arkitektkontoret Pollard Thomas Edwards och projektet OWCH, Older Womens Cohousing, i Barnet utanför London. Gruppen bakom OWCH har envist arbetat för sitt projekt sedan slutet av 1990-talet. Vid årsskiftet 2017 kunde de flytta in i 24 lägenheter och gemensamma lokaler som de utformat i dialog med arkitekterna. I projektet finns både subventionerade hyresrätter och ägarbostäder, alla med samma höga standard. OWCH är det första cohousing-projektet för äldre i England.

Englands första bogemenskap för alla åldrar, Springhill Cohousing i Stroud med 34 lägenheter, blev klar 2003-5. Sedan dess har utvecklingen accelererat. OWCH är det nittonde projektet. Just nu är ytterligare minst 65 projekt under planering eller byggande runt om i England och Skottland.

 Kvarteret 13 i Seestadt Aspern med fem olika bogemenskaper. Gemensamma kök och lokaler co-working, elastiska lägenheter, låg energianvändning och mycket vardagsgemenskap (landskapsarkitekt för all yttre miljö zwoPK Landschaftsarchitektur).

Kvarteret 13 i Seestadt Aspern med fem olika bogemenskaper. Gemensamma kök och lokaler co-working, elastiska lägenheter, låg energianvändning och mycket vardagsgemenskap (landskapsarkitekt för all yttre miljö zwoPK Landschaftsarchitektur).

Det är inte så enkelt i England heller. Grupperna får, precis som i Sverige, tampas med oförstående politiker och banker, en ointresserad byggsektor och ”NIMBY”-mentalitet. Men ny lagstiftning, kallad ”Right to build” innebär att kommunen måste hålla register över individer och grupper som vill bygga i egen regi och dessutom ställa tomtmark till förfogande.

En viktig aktör är UK Cohousing Network, som också samarbetar med andra organisationer för att stötta alternativ till det vanliga bostadsbyggandet: ”Vi vill att bogemenskaper ska lyftas fram som modeller för ett boende som kan bidra positivt; en boendeform som kan minska problem skapade av demografiska förändringar, som vill åstadkomma jämställdhet, som motverkar ensamhet, som minskar levnadsomkostnader och som bidrar till ökat engagemang i närsamhället”.

Bogemenskaper gör det bättre

Också i Wien pågår en satsning på nya idéer. Bygg- och bogemenskaper, på mark som staden särskilt avsatt för ändamålet, är självklara inslag i den pågående utbyggnaden av nya bostadsområden och stadsdelar. Brukardeltagandet leder till lösningar, som ofta saknas i vanliga bostadsprojekt.

 En måndagskväll mars 2016 kom över 160 personer till ett informationsmöte ordnat av föreningen Växjö Bogemenskap (foto Kerstin Kärnekull). 

En måndagskväll mars 2016 kom över 160 personer till ett informationsmöte ordnat av föreningen Växjö Bogemenskap (foto Kerstin Kärnekull). 

Tankeväckande är att det finns ett kvarter i Seestadt Aspern där man undvikit en massa misstag i utformningen av byggnader och gårdar. Det är just det kvarter där fem Baugruppen själva genomfört sina idéer om god utformning av bostäder, gemensamma utrymmen och kvartersmark” skriver Richard Seiss i ”Die Presse” hösten 2016.

Engagemang skapar mervärden

Alla dessa initiativ och goda exempel kommer från de boende själva, brukarna som vi kallat dem i Sverige. För det handlar inte om kunder och konsumenter som flyttar in i massproducerade bostäder utan om människor som vill ha ett avgörande inflytande över utformningen och förvaltningen av den egna boendemiljön.

Här finns den andra blinda fläcken i bostadsdebatten i Sverige. Runt om i Sverige finns grupper som vill hitta sitt boende tillsammans med andra.

Sådant kan inte ske i ett vakuum. Utan stöd och förståelse från kommunens politiker och tjänstemän, utan en lyssnande och nyfiken byggsektor och finansiärer som ser till långsiktiga ekonomiska värden stångar många sig matta och trötta mot förändringsovilja och ointresse. I den svenska bostadsdebatten har de nya insikterna ännu inte slagit rot. Ulrika Egerö, ordförande i Kollektivhus Nu är kritisk: – Det är inte rimligt att en grupp av människor, med egna idéer ska behöva kämpa så hårt för att få igenom sina projekt.

Göteborg är den enda svenska kommunen som har bestämt sig för att satsa på bygg- och bogemenskaper liksom på mellanboendeformer för seniorer. Det handlar mycket om att testa och lära. – Det är viktigt att lära av misstagen och utveckla kommunens arbetssätt, att göra små uppfinningar steg för steg, sade kommunalrådet Ulf Kamne vid ett seminarium i höstas i samarbete med Kollektivhus Nu.

Från alternativ till affärsidé

I Norge lanserar nu två arkitektkontor och ett utvecklingsföretag i byggsektorn ett idékoncept tänkt för den vanliga, kommersiella bostadsmarknaden: Gaining by Sharing. Gruppen bakom konceptet vill samarbeta med exploatörer och byggherrar liksom med människor som vill leva uthålligt. En grundidé är att kunna dela på resurser som tid, lokaler och utrustning genom ett kollektivhus med rikligt med gemensamma utrymmen; kök och allrum, växthus, takterrasser osv. En annan grundidé är att de blivande boende ska vara med i utvecklingsprocessen. Självklart har alla också egna lägenheter med alla funktioner och där man kan vara helt privat.

 Perspektiv från Vindmöllebakkens gemensamma lokaler (Källa Helen&Hard).

Perspektiv från Vindmöllebakkens gemensamma lokaler (Källa Helen&Hard).

Ett pilotprojekt är redan igång, Vindmöllebakken i Stavanger, med 26 bostäder i första etappen (17 av dessa är redan sålda). Över hundra personer kom till projektets startmöte i april 2016. I januari 2017 deltog blivande boende och många intresserade i en kursdag, där man fick lära sig mer om projektet och också hur man kan påverka och forma huset och det gemensamma boendet.

I nästa steg ordnas en workshop där man tillsammans kan välja hur de gemensamma utrymmena ska användas och utformas. Arbetssättet innebär inte att marknadsföring och säljprocess blir dyrare men man har en tidig säljstart, lägger ned mer arbete i inledande skeden och låter köparna vara med i processen med stöd av en projektlots.

Snart går proppen ur!

I Sverige finns minst 50 startargrupper runt om i landet som lägger ned mycket tid och kraft på att få tillstånd sina projekt, men som ofta har svårt att komma vidare. Två organisationer kämpar för att stötta startargrupperna och skapa ett ökat intresse för samarbete med de blivande boende, föreningen Kollektivhus Nu och Föreningen för Byggemenskaper. Men det går långsamt.

SABO-företagen är inte intresserade om de inte har tydliga ägardirektiv som i Stockholm, Malmö och Göteborg. HSB och Riksbyggen engagerar sig inte heller. Glädjande nog är det i stället flera privata mindre bostadsföretag som har insett värdet i att samarbeta med startargrupper på liknande sätt som sker i Stavanger.

Mer av samma sak kan inte vara den enda lösningen för framtidens bostadsbyggande.

Ska genombrottet för nya boendeformer komma från den privata sektorns nytänkare? Borde det inte finnas nya spännande boendeidéer från alla håll nu när så mycket ska byggas? Och gott om utrymme för brukarnas egna idéer? Och omtanke om alla äldre? Mer av samma sak kan inte vara den enda lösningen för framtidens bostadsbyggande.

Kerstin Kärnekull