Samtal: Johanna Lundberg, Patrick Verhoeven, Vilhelm Meyer

Hej, Johanna Lundberg (J) på Urban Minds, Patrick Verhoeven (P) på Mandaworks och Vilhelm Meyer (V) på Urban Utveckling. Kul att ni ville stanna upp och prata temanummer med mig (Björn Ekelund). Ni planerar. Men vad gör ni egentligen och vad är planering. Låt oss diskutera planering, från de privata planeringskontorens horisont.

Urban Minds är ett fristående planerarkontor med erfarna, nytänkande och kreativa stadsplanerare som brinner för sitt jobb. Kontoret grundades i november 2012 av Daniel Larsson samt Johanna Lundberg och har nu tio anställda planerare, arkitekter och urban designers med varierande erfarenhet från planeringspro-cessens alla skeden.

Mandaworks is a progressive and contemporary design studio engaged in the fields of architecture, landscape architecture, urban design and comprehensive planning. The Stockholm based studio was founded in 2010 and is owned and operated by partners Martin Arfalk and Patrick Verhoeven.

Urban Utveckling har varit verksamma i branschen i över 10 år och bistår kommuner, fastighetsägare och samhällsbyggare med underlag och processtöd i samband med nybyggnadsprojekt och utveckling av befintliga miljöer. Vi är ett kunskapsföretag med åtta medarbetare som har en varierad bakgrund inom bland annat kulturgeografi och samhällsplanering.

I min inbjudan till det här samtalet så tog jag mig friheten att säga att ni alla är planeringskontor, men med lite olika inriktningar. Håller ni med, kan ni beskriva vad ni jobbar med idag?

J: Vi e ett klassiskt planeringskontor med grundeni fysisk planering, men vi har egentligen tre olika ben. Dels arbetar vi med detaljplanering, översiktsplanering och strategisk planering. Men vi har märkt att det vi allt mer gör är att vara rådgivare. Både åt kommuner som projektledare eller åt privata aktörer som behöver hjälp att hitta rätt frågor och rätt fokus i rätt tid, att leda processer. Sen har vi också uppdrag där vi gestaltar rum, urban design.

P: Jag skulle säga att vi kommer väldigt mycket från den gestaltande stadsplaneringen, urban design disciplinen. Både Martin [den andre delägaren] och jag har jobbat i Holland där man lär sig att jobba utifrån det offentliga rummet. Hur kan man skapa nya urbana landskap, nya städer eller nya bebyggda områden genom det.

V: Vi jobbar också med människan och platsen men helt utan gestaltning. Vi gör analyser av hur platser fungerar och hur de kan utvecklas. Och jobbar tillsammans med beställaren och deras ambitioner för att utveckla en plats. Men vi skiljer oss mycket från föregående eftersom vi i princip inte ritar ett streck!

Ni är ju alla tre privata planerarkontor. Vilka är era vanligaste beställare?

J: I början så var den största beställargruppen kommuner, men nu har vi nog lika många om inte fler privata kunder, som byggherrar, fastighetsbolag etc.

Vad beror det på?

J: På kommuner handlar det ofta om resursbrist, men hos privata aktörer behöver de hjälp med att lägga upp processer både för att jobba effektivt och med rätt saker för att nå sina mål. Då behöver de en rådgivande part. Kanske beror det också på att man tar en större del i planeringen, ett större ansvar för samhällsutvecklingen.

P: Hos oss är det fortfarande väldigt mycket kommuner som är uppdragsgivare. Även när vi jobbar utomlands är det många kommuner som är beställare, men då oftast från öppna tävlingar som vi vunnit och ritar vidare på, exempelvis i Vaasa. Ibland går projekten också in i projektering, vilket är nytt för oss. T.ex. i Kolkajen, Ropsten där vi arbetar med projekteringen av de offentliga platser som vi ritat i planeringsskedet.

V: Vi jobbar mycket med kommunala bostadsbolag. Ofta i befintliga bostadsområden. Men vi ser nu att det kommer allt fler privata fastighetsägare, som har en strategi att utveckla sina bostadsområden mer än tidigare. Förut var det vanligare att hålla nere kostnaderna i förvaltningen men nu vill fler privata fastighetsägare utveckla sina bostadsområden och bygga nytt.

Idag börjar vi ju se planeringskontor lite överallt i Sverige. Vad tror ni det är som gör att börjar dyka upp nischade privata stadsbyggnadskontor just nu?

P: Om jag tänker tillbaka på hur det var i Holland på 90-talet, när trycket var så enormt på städerna att bygga och förtäta, så krävdes också samordning av allting. Det krävdes samordning av väldigt komplexa processer. Alla behövde hjälp för att se sambanden. Och det är det som händer i Stockholm, Göteborg och andra storstadsregioner. Trycket gör att man behöver hjälp för att se och jobba med stadsplanering, för att få plats med allt som ska finnas i staden.

J: Ja det är många komplexa frågor som ska vägas mot varann, och jag håller med. Om man ser tillbaka tio år så var det mycket mer inriktat på enskilda projekt. Men nu, kanske på grund av att man behöver bygga i lägen där det är mer komplext, har vi ett större behov av att kunna väga olika värden mot varann. Det gäller ju att tänka hela staden. Det har öppnat en ny bransch och ett annat sätt att jobba. Och det är väldigt kul. Att kunna ha planering som huvudfokus tycker vi är bra. Att det inte nödvändigtvis måste leda till ett hus som ska byggas och projekteras. Utan vi kan fokusera på frågan om vart vill vi och hur tar vi oss dit.

P: Ja jag kan hålla med. Det är den stora skillnaden, att man inte behöver vara arkitektkontoret som måste rita en stadsplan bara för att man ska få rita och bygga sina hus. Man är fri. Och det är viktigt. Det är verkligen planens intressen som ska värnas.

Vilhelm, märker ni av samma tendenser?

V: Ja absolut, uppdragsgivarna tycker det är väldigt viktigt med dialoger och samtal just nu. När vi kom ut från utbildningen för tio år sen var det inte lika viktigt. Jag tror också att uppdragen har förändrats. Vi har ju uppdrag nu att hitta platser att bygga på. Att kartlägga möjliga lägen. Och då utgår vi från hur det fungerar i en specifik stadsdel, vad finns det för viktiga problem och möjligheter just här. Det är ju ett lite annat sätt att planera än vad vi gjort tidigare.

Nu går ju planerarrollen en ny vår till mötes. Men vi har ju en historia av att både haft stort inflytande men också blivit bespottade så sent som för några decennier sedan. Hur hänger det här ihop med samtiden? Är det bilden av planering som ett misslyckande från 60- och 70-talen som börjar glömmas bort, eller är det ny kunskap som banat väg för planering som ett eget kunskapsfält? Eller kommer vi att göra om samma misstag som tidigare generation har gjort?

P: Det där är ju den stora frågan nu tycker jag. Det är ju precis det som hände i Holland på 90-talet. Man kan faktiskt göra om samma misstag fast på ett annat sätt. Vi kommer planera 140 tusen nya bostäder och vi försöker göra det på ett sätt som säger att kvartersstaden är en lösning. Det kommer betyda att vi kommer bygga bostadsområden som ser likadana ut överallt. Så vi måste tänka om, vi måste jobba på ett annat sätt, med superstarka karaktärer som är baserade på en analys av platsen, vad är den och hur bygger vi på ett sätt som hänger ihop med den. Först då kan man undvika att skapa den där mattan av bostäder som ser likadana ut.

Så du efterlyser lite mer visionära stadsbyggnadsideér?

P: Jag vill ha stadsbyggnad som utgår från vad kontexten ger, lite experimentlusta och att inte tänka i en enda och samma strategi för alla platser. En unik plats kräver en unik strategi. Det tar förstås lite tid, men det är det som ger energi. Ger något nytt.

V: Planerarens roll är ju heller inte lika stark idag som tidigare.

Borde den vara det?

V: Jag vet inte, men i och med att man idag jobbar mer med att försöka lyssna in fler intressen och att försöka möta mer olika aspekter i planeringen än vad man gjorde när man byggde miljonprogrammet så tror jag inte att det kommer bli samma kritik som tidigare.

J: Nej, planerarens roll är inte riktigt densamma idag. Rollen kräver både förståelse och ansvarstagande för fler frågor i mer komplexa sammanhang. Och med fler inblandade aktörer. Fokus är mer på att väga olika intressen, att göra den analysen som man så ofta missade tidigare, och med målet att nå en god samhällsutveckling på alla plan.

Så skulle man säga att det är mer eller ny kunskap som gjort att planeringskontor blir starkare och mer efterfrågade?

J: Jag tror vi har blivit skickligare på samordningsrollen. Jag tror det är det som planeraren har blivit skolad till. Det har i alla fall för oss blivit en tydlig roll.

V: Jag tänker att det beror på att mycket av initiativet till planering har flyttats ut från kommuner till privata aktörer och privata byggherrar. Och där kommunen ska kunna känna sig trygg i deras förslag. Och det är klart att det gör planerar mer behövd och det kan ju vara en anledning till att efterfrågan har ökat.

Ok, så vilken kompetens är det som speglar era respektive planeringskontor?

P: För oss är det att vi driver gestaltningsprocessen och ofta är med i väldigt tidiga skeden. Så vi är kanske både regissör av berättelsen men också skådespelaren, som gestaltar den unika platsen.

V: Jag skulle nog svara likadant, för oss handlar det mycket om att fånga platsens själ och att sätta fingret på det som är svårt att se och mäta men ändå betydelsefullt för att projektet ska bli bra. Att vara ute på platsen och prata med många under dygnets alla timmar har betydelse. Det handlar om att förstå vad som är viktigt och hur en plats funkar.

J: Samma för oss. Vår kunskap om processen, om aktörer och drivkrafter för att föra projekt vidare. Sen självklart också om att kunna analysera en plats och se till varje plats själ och behov.

Om ni fick drömma, vad är det för planeringsutbildning ni skulle vilja se i framtiden?

P: Jag skulle vilja att mycket mer av den gestaltande sidan av stadsplanering kom in. Om man tänker på hur vi jobbar. Så att man inser att göra en översiktsplan, eller vilken plan som helst, också är gestaltning. En plan är en berättelse som ska förmedlas och då måste den gestaltas.

J: För att förstå och kunna värdera ett förslag så är det viktigt att man har en viss bakgrund i gestaltning.

P: Plus att man ska göra ett halvårs praktik under utbildningen. Det är superviktigt. Att man får den tiden och att det blir en del av utbildningen.

J: Inte minst för att förstå processerna. Framförallt den kommunala processen, hur beslut tas och drivkrafterna bakom. Så att man förstår vilken roll man har som planerare och att man ser vart besluten tas och på vilket sätt. Det är en viktig nyckel för att förstå hur arbetsgången ser ut.

Vi ser ju allt fler kombinationer av utbildningar, med både utredande och gestaltande kompetens. Är det något ni vill se mer av?

V: Ja, jag tror det skulle vara jättebra att blanda mer. Det kan ju studenter i och för sig välja själva, men jag tror det skulle vara nyttigt.

J: Planerarrollen är ju så otroligt bred. Men sen är det ju viktigt att man inte urvattnar det som är grundkompetensen. Jag kan nog ändå tycka att gedigen kunskap om den kommunala planprocessen är helt nödvändig. Hur driver man igenom de mål och viljeriktningar som man har, det är ändå vårt huvudintresse. Vare sig man analyserar, utreder eller gestaltar så kopplar det på olika sätt till de kommunala planprocesserna.

Tusen tack för ett bra samtal och lycka till i framtiden!