GATSMART KULTUR i Korogocho: Reflektioner från en gata i Korogocho, Nairobi, Kenya

Tillsammans med lokala konstnärer och några av Nairobis största namn inom gatukonst, samlas barn och ungdomar för att förvandla gatorna till offentliga konstverk. Alla bjuds in att vara med och måla. Landskapsarkitekterna Pia Johansson, Emma Skottke, Marlene Thelandersson och Maria Höök har genom Arkitekter utan gränser engagerat sig i projektet Korogocho Streetscapes i Nairobi. Här berättar de om en process och ett initiativ som låter barn och unga skapa diskussion och reflektion kring det offentliga rummets betydelse för demokrati och socialt hållbar stadsutveckling. 

Pia Jonsson, Emma Skottke, Marlene Thelandersson & Maria Höök är Landskapsarkitekter och engagerade i Arkitekter utan gränser

I Korogocho, likt många informella bosättningar, finns starka maktstrukturer som styr hur du kan röra dig i och använda det offentliga rummet. Liksom det privata boendet är det till yta och form mycket begränsat vilket innebär att såväl nödvändiga som självvalda aktiviteter måste samsas på en och samma plats. I det mycket tätbebyggda området utgör gatan det huvudsakliga offentliga rummet och används ofta som en förlängning av det privata hemmet. Vem som har rätt till rummet styrs av mer eller mindre synliga maktstrukturer. Dessa strukturer är en komplex väv av politiska system och beslut, sociala koder och regler, korruption och historia som ofta marginaliserar barn och ungdomar. För att gaturummet ska kunna fungera som en trygg och demokratisk mötesplats finns behov av att aktivt påverka vem som har rätt att göra anspråk på det.

Talking walls är en del av projektet Korogocho Streetscapes, ett samarbetsprojekt mellan den kenyanska gräsrotsorganisationen Hoperaisers Youth Initiative och svenska Arkitekter Utan Gränser. Korogocho Streetscapes har pågått sedan 2012 och syftar till att engagera barn och unga som medkreatörer i utvecklingen av sin stadsdel. Den informella bosättningen Korogocho ligger i Nairobis nordöstra delar och stadens fjärde största slumområde. Ungefär hälften av Nairobis befolkning bor i informella bosättningar som upptar endast fem procent av stadens totala yta. Under 2012 asfalterades områdets fyra huvudgator som en del av ett slumuppgraderingsprojekt initierat av Kenyas regering. Utformningen vad i hög grad avsedd för bilar med mycket smala eller inga trottoarer och processen genomfördes med en liten involvering av de boende i området. Formen på de uppgraderade gatorna svarade dåligt till användandet av dem, då den stora majoriteten av rörelsen i området sker till fots.

I det mycket tätbebyggda området i Korogocho utgör gatan det huvudsakliga offentliga rummet och används ofta som en förlängning av det privata hemmet. Projektet Talking walls syftar till att engagera barn och unga som medkreatörer i utvecklingen av sin stadsdel. 

I det mycket tätbebyggda området i Korogocho utgör gatan det huvudsakliga offentliga rummet och används ofta som en förlängning av det privata hemmet. Projektet Talking walls syftar till att engagera barn och unga som medkreatörer i utvecklingen av sin stadsdel. 

Gator kan fungera som demokratiska, öppna publika platser och som arenor för ekonomisk och social utveckling. De spelar en avgörande roll för stadens offentliga liv genom att ge mening, identitet och orienterbarhet i en stad. Därför ska de inte bara definieras av sin funktion för mobilitet utan också av den publika sfär de utgör för att hysa och exponera stadens sociala, kulturella och ekonomiska aktiviteter.

Projektet Korogocho Steetscapes verkar för att omvandla gatorna till platser för självuttryck i hopp om att påverka rådande maktstrukturer och bidra till mer demokratiska offentliga rum. Talking walls, som är ett av många pågående initiativ inom ramarna för Korogocho Streetscapes, är ett tydligt exempel på hur en gata omvandlats från bilgata till ett öppet konstgalleri dit både boende och utomstående besökare bjuds in att delta, betrakta och diskutera.

Tillsammans med lokala konstnärer och några av Nairobis största namn inom gatukost, samlas barn och ungdomar från området för att förvandla gatorna till offentliga konstverk. Alla bjuds in att vara med och måla. Genom sociala handlingar tas gatan i anspråk, bilar tvingas sänka farten och ge rum för barn, färgburkar och inkluderande aktiviteter. Genom aktiviteterna uppstår platser som berättar en annan berättelse om Korogocho, en historia som ger mening, platstillhörighet och positiv identitet. Här pågår inte bara en transformering, här skapas nya möten och sammanhang där alla får delta och arbeta med snabba och synliga resultat.

Gatukonst är inte vandalisering, det är inget som smutsar ner våra gator utan det är konst. Vi vill uppmana folk att uttrycka sig vilket är en demokratisk rättighet. För oss är detta ett sätt att uttrycka oss och vi mår bättre när vi gör det.
— Daniel Onyango, ungdomsledare

Korogocho Streetscapes bygger på att använda det offentliga rummet som ett laboratorium, och genom olika aktiviteter testas alternativa sätt att använda gatan. Workshops, skissövningar, seminarier och fysiska interventioner skapar diskussion och reflektion kring det offentliga rummets betydelse för demokrati och socialt hållbar stadsutveckling. Men det som skiljer Korogocho Streetscapes från många initiativ kring stadsutveckling i Nairobi är att huvudfokus ligger på barn och ungas faktiska möjlighet att verka och aktivera sig på och i offentliga platser. Att genom konst, kultur och sport låta barnen ta plats på gatorna får de inte bara en ny arena för sina aktiviteter, de bidrar även till att ändra den fysiska gestaltningen på gator som byggts för biltrafik och ta tillbaka dem som trygga och inkluderande stadsrum.

Den informella bosättningen Korogocho ligger i Nairobis nordöstra delar. Under 2012 asfalterades områdets fyra huvudgator som en del av ett slumuppgraderingsprojekt initierat av Kenyas regering. 

Den informella bosättningen Korogocho ligger i Nairobis nordöstra delar. Under 2012 asfalterades områdets fyra huvudgator som en del av ett slumuppgraderingsprojekt initierat av Kenyas regering. 

Genom en processdriven och aktivitetsbaserad metod skapas synliga förändringar i form av tillfälliga och mer långlivade interventioner som gatukonst, avstängning av gatorna från bilar, gatukonserter, sittplatser och platser för skugga, trädplantering, skyltar, sportaktiviteter och konst- och fotoutställningar. Kulturen och konsten sprider, genom sin mäktiga egenart, även förändring som inte är lika visuellt synlig, men vilken bekräftas i barnen och ungdomarnas förmåga att våga, att utvecklas, att se nya möjligheter och att hitta sina kreativa ådror.

Tillsammans med lokala konstnärer och några av Nairobis största namn inom gatukost, samlas barn och ungdomar från området för att förvandla gatorna till offentliga konstverk. 

Tillsammans med lokala konstnärer och några av Nairobis största namn inom gatukost, samlas barn och ungdomar från området för att förvandla gatorna till offentliga konstverk. 

Inom biståndet i Sverige har kulturen ofta använts som ett medel för att uppnå demokratisk utveckling och främja yttrandefrihet. Kulturen blir därmed ett verktyg för att utveckla och forma en väl fungerande demokrati. Men kultur har också ett egenvärde, ett mål i sig. Genom att tillåtas vara kreativ, att skapa något positivt som också andra reagerar positivt på, byggs stolthet och hopp om framtiden. Genom att lära sig om konst och utbilda varandra skapas sociala nätverk och en trygghet och mening i tillvaron. Den kulturella plattform som formats för ungdomar i Korogocho kan fungera som en språngbräda till vidare utbildning, möten med människor från andra sociala sfärer och exponering till en bredare publik.

Det som skiljer Korogocho Streetscapes från många initiativ kring stadsutveckling i Nairobi är att huvudfokus ligger på barn och ungas möjlighet att verka och aktivera sig på och i offentliga platser.

Det som skiljer Korogocho Streetscapes från många initiativ kring stadsutveckling i Nairobi är att huvudfokus ligger på barn och ungas möjlighet att verka och aktivera sig på och i offentliga platser.

I Korogocho blir gatorna en plattform där de boendes egna idéer kan realiseras. Visuella resultat skapar tilltro och driv i projektet, och en acceptans hos de boende. Eftersom majoriteten av de boende i området är barn och unga, handlar det om att låta dem ta plats och få sätta sin prägel på rummet. Hittills har deras närvaro enbart fått positiv respons. För vem skulle inte vilja få sin grå och försummade fasad förvandlad till gatans, områdets, eller kanske till och med Nairobis, vackraste vägg?

Området har börjat bygga en identitet som en konst- och kulturhubb. Sedan den första väggen gjordes 2012 har två kilometer målats, och idag reser människor från Nairobi för att inspireras eller fotograferas framför dem. 

Området har börjat bygga en identitet som en konst- och kulturhubb. Sedan den första väggen gjordes 2012 har två kilometer målats, och idag reser människor från Nairobi för att inspireras eller fotograferas framför dem. 

Att befinna sig i, och bli sedd i det offentliga rummet är i sig en politisk handling; det är ett sätt att representera sig själv gentemot allmänheten. På grund av bristen av öppna stadsrum i slumområden agerar gatan ofta som ett av få offentliga rum och är i denna mening en nödvändig plats för en demokratisk stad. Gatorna skapar därmed en plattform som möjliggör för organisationer och individer att inverka på det offentliga. Korogocho Streetscapes omvandlar och utmanar rådande strukturer vilket i högsta grad är en fråga om inflytande och demokrati.

Ungefär hälften av Nairobis befolkning bor i informella bosättningar som upptar endast fem procent av stadens totala yta.

Kampen om det offentliga rummet har gett resultat och flera av de ungdomar som involverats i projektet känner en större delaktighet när de tillåts ge uttryck för sina meningar. Gatukonsten i Korogocho har spelat en betydande roll för barn och unga att uttrycka sig, se andras uttryck, men också för att positivt förändra områdets identitet. Sedan den första väggen gjordes 2012 har två kilometer målats, och idag reser människor från Nairobi för att inspireras eller fotograferas framför dem. Väggarna i Korogocho har också fått agera fond för musikvideos, vilket gett Korogocho ett ansikte på sociala medier. Området har fortfarande många utmaningar, men med hjälp av kulturens starka kraft för förändring skapas en positiv framtidstro och en stolthet över att komma från Korogocho. Området har börjat bygga en identitet som en konst- och kulturhubb och sociala gränser suddas ut.

När kulturen får ta fysisk plats i gaturummet, våra städers ryggrad, blir den ett kraftfullt verktyg för att förena människor över ekonomiska, fysiska och sociala barriärer. Då kan den spela en avgörande roll för att skapa en socialt hållbar stadsutveckling, hela vägen från den lilla till den stora skalan.

Maria Höök

Pia Jonsson

Emma Skottke

Marlene Thelandersson


Korogocho Streetscapes
Projektet är ett samarbete mellan Arkitekter Utan gränser genom författarna, och Hoperaisers youth initiative från Kenya. 

Korogocho är den fjärde största slummen i Nairobi och den största andelen utgörs av ungdomar och barn. I det mycket tätbebyggda området är gatan i stort sett den enda plats där aktiviteter utanför hemmet kan äga rum och därför finns ett stort behov av att omvandla gaturummet till en trygg, levande och demokratisk mötesplats.

Korogocho Streetscapes är ett urbant laboratorium där olika aktiviteter blir verktyg i en stadsomvandlingsprocess. I samarbete med gräsrotsorganisationen Hope Raisers Youth Group arbetar Arkitekter Utan Gränser med barn och unga i utvecklingen av det offentliga rummet av Korogocho. Projektet arbetar med kopplingen mellan offentliga rum, demokrati och kultur och syftar till att förändra gaturummets användande och karaktär genom interventioner och aktiviteter så som t ex Open streets, konstnärlig intervention och temporära installationer.

Tanken att involvera barn och unga i beslutsprocesser genomsyrar projektet och genom samarbete med skolor i Korogocho, lokala organisationer, beslutsfattare och NGO:s skapas diskussion kring offentliga rum och dess utformning och planering. Genom att ge unga möjligheter att vara med i beslutsfattandet vill projektet skapa framtidstro och en känsla av delaktighet. 

Arkitekter Utan Gränser
Arkitekter utan gränser (ASF-Sweden) är en partipolitiskt och religiöst obunden ideell förening som arbetar för en långsiktigt hållbar, jämställd och rättvis bebyggelseutveckling över hela världen. Organisationens strävan är att skapa bättre förutsättningar bland människor i svåra levnadsmiljöer eller katastrofsituationer, samt att överbrygga ekonomiska eller kunskapsmässiga hinder för utvecklingen av en säker, rättvis och hållbar miljö. Arkitekter utan gränsers projekt utförs i nära samarbete med lokala organisationer och söker tillämpa en hög grad av brukarmedverkan. För närvarande drivs projekt i Sverige, Kenya, Tanzania, Kambodja, Palestina, Indien, Etiopien och Uganda. Organisationen bedriver också lokal verksamhet inom våra lokalgrupper i Stockholm, Göteborg och Malmö. Arkitekter utan gränser samlar en växande grupp arkitekter, planerare, designers, ingenjörer, konstnärer och andra, som alla vill använda sina kunskaper och engagemang för att bidra till en mer hållbar och rättvis värld.