GRAFFITIPROJEKTET OMSTart

När Slussen i Stockholm nu ska byggas om har rivningen inletts med graffitiprojektet OMSTart. Konstnärerna Anja och Tomas Örn på Rat & Dragon problematiserar projektet och beskriver det som ett utnyttjande av den frihet och motståndskraft som präglar graffitin som konstform. Det innebär också en maktförskjutning där graffitin plötsligt används av makten som verktyg för att tysta motståndare till nya Slussen.

Rat & Dragon består av Anja Örn och Tomas Örn, en konstnärsduo från Norrbotten som intresserar sig för konsten som metod i samband med stadsomvandlingar.

Under sommaren och hösten har Slussen blivit föremål för ett omvandlingsprojekt med konsten som verktyg. Graffitiprojektet OMSTart har framhållits som ett konstnärligt avsked till Slussen. Projektet baseras på ett konstnärligt missförstånd och en feltolkning av Slussen som plats. Förståelsen av graffitin är endimensionell och används för att omtolka och bryta sönder Slussens nuvarande betydelse i syfte att bana väg för rivning. Om Stockholm konst hade använt sig av graffitin som den urbana platsspecifika konstart den är hade istället Slussens vida potential lyfts fram.

Stockholm konst är Stockholms stads experter på offentlig konst och hanterar en konst som skapas med den s.k. enprocentsregeln. Mårten Castenfors är chef för Stockholmkonst och Liljevalchs konsthall.

Sveriges mest namnkunniga graffitimålare har under sommaren 2015 målat byggnaden Kolingsborg på Slussen. Som ett led i att bygga Nya Slussen vill Stockholm stad riva byggnaden. Graffitiprojektet OMSTart var enligt chefen för Stockholm konst, Mårten Castenfors, ett konstnärligt avsked till Slussen (SvD 10/7 2015)

Slussen som plats

Projektet OMSTart började med att sudda ut och nollställa platsens estetik och arkitektur. Hela byggnaden Kolingsborg vitmålades för att skapa en vit kanvas där flera graffitimålare kunde utföra ett stort graffiticollage. Det färdiga verket skulle även ses högt uppifrån på distans och inte från gatunivå där stadslivet pågår. Projektet valde därmed att hantera Slussen som ett torg på vilket det traditionsenligt ska resas en staty, ett monument och en manifestation som ska dominera platsen. En sådan förståelse av platsen utgår inte från Slussen idag, utan bygger på hur Stockholms stad vill att Nya Slussen ska vara, d v s ”en av Stockholms mest attraktiva mötesplatser med nya torg, kajer och områdets första park”.

Blue. Foto: Caroline Jensen

Blue. Foto: Caroline Jensen

Dagens Slussen har mer betydelsen av ett gathörn än ett torg. Det är en trafikplats, främst skapad för att leda trafiken mellan Mälaren och Saltsjön samt mellan Södermalm och Gamla stan. Även om det finns ytor för handel och mötesplatser är Slussen i huvudsak en plats för förflyttning och rörelse. Det visas inte minst i de många möjliga sätt att ta sig över och igenom trafikanläggningen, precis så som gator är avsedda att göra i en stad. Eftersom Slussen inte är skapad för att primärt vara ett tydligt programmerat torg med ett starkt symbolvärde möjliggörs egna tolkningar av platsen. Det gör Slussen till en luftig och fri plats där det finns utrymme för den enskilde att hantera, utnyttja och använda platsen på sitt eget sätt.

Den individuella tolkningen av platsen tar sig också uttryck via graffitin. Sedan 1980-talet har Slussen varit full av obeställd gatukonst och graffiti. Flera av de mest kända platserna för graffiti hittas också i miljöer liknande Slussen, platser som karaktäriseras av infrastruktur och som är öppna för individuella omtolkningar. Urbana uttryck dit graffitin hör tolkar dessa platser på ett nytt sätt och synliggör dolda kvaliteter. Graffitimålarna har en förmåga att omvandla betydelser av arkitektur och offentliga rum, att ge förbipasserande nya insikter och utmana arkitekturens hierarkier.

Erse. Foto: Caroline Jensen

Erse. Foto: Caroline Jensen

Graffiti inte maktens verktyg

Carolina Falkholt är en av Sveriges mest kända graffitikonstnärer. Känd för sin feministiska konst och hur hon ger kvinnor plats i det offentliga rummet. Ofta föremål för debatt och kontroverser. Carolina Falkholt var en av de inbjudna graffitimålarna som målade på Slussen

 

 

Stockholm konst menar att projektet använder graffitins flyktighet som konstnärligt grepp och låter därför graffiti målas på en byggnad som ska rivas. Konceptet är inte nytt och har tidigare använts bland annat under kulturhuvudstadsåret i Umeå 2014, där Carolina Falkholts verk Utopi uppfördes på ett för tillfället skapat snöblock.

Ångest. Foto: Caroline Jensen

Ångest. Foto: Caroline Jensen

Det är ett missförstånd att graffitins tillfälliga karaktär bygger på förgängliga material, eller att den försvinner från platsen. Som tydligt kan ses på Slussen är graffitin som konstform och urban kultur kvar på platsen medan enskilda verk förändras och omformas som en del av stadens liv.

Graffitin och gatukonsten är mer än själva handlingen att måla stora målningar utomhus. Den har även ett budskap och ett innehåll. Delar av graffitikulturen är att tillföra oppositionella och kritiska röster i det offentliga rummet. Graffitiin och graffitimålaren har därmed kommit att symbolisera yttrandefrihet, att inte låta makten tysta de röster som vill höras. Det demokratiska inslaget är dock beroende av att det är maktens berättelse om rummet som utmanas.

Ola Kalnins. Foto: Caroline Jensen

Ola Kalnins. Foto: Caroline Jensen

I projektet OMSTart är det tvärtom, där är det makten som använder graffitin för att sudda ut den betydelse som idag oppositionella röster ger platsen. I stället för att utgå från tidigare obeställd graffiti och det klotter som slussenmotståndare och andra har skrivit på Slussens väggar används graffitin som verktyg för att tysta motståndare till Nya Slussen.

Med graffitimonumentet raderar Stockholm konst ut Slussens nuvarande betydelse och ersätter den med det officiella innehållet i Nya Slussen. Graffitin och konsten används därmed som rivningskula, ett verktyg av och för makten.

Konsten blir medel i en politisk diskussion, men inte på konstens villkor.

Graffitins demokratiska potential

Att använda konsten för att radera ut platser är en mycket kraftfull handling. Konsten blir medel i en politisk diskussion, men inte på konstens villkor. Graffitin gavs plats på Kolingsborg i syfte att sudda ut dess betydelse. I och med det tar Stockholm konst aktivt ställning i diskussionen om Slussen. Konstens roll som fri och oppositionell reduceras när beställaren använder konsten i sina egna syften.

I stället för att utgå från en politisk agenda hade Stockholm konst kunnat använda sig av graffitin för att förstå och tolka platsen och då släppa fram andra röster än sin egen.

David Molander är bildkonstnär och fotograf. I verket City heart från 2010, har han under ett års tid avbildat Slussens alla vinklar och vrår.

Precis som konstnären David Molander med sitt verk City heart från 2010 illustrerat, kan en konstnärlig förståelse av Slussen utgå från platsen själv. Resultatet ger fin insikt om de många vinklar och röster som dagens Slussen rymmer. Några av dessa röster som David Molander lyfter fram i City heart är graffitimålarnas och gatukonstnärernas. I Slussen finns det en lång tradition av obeställd gatukonst och graffiti, som länge synliggjort Slussens arkitektoniska och urbana kvaliteter. Genom att se graffitin som en platsspecifik konstart skulle OMStart kunnat synliggjort alternativa och oppositionella röster om staden. Då hade konsten också fått möjlighet att lyfta fram Slussens demokratiska kvaliteter och tillåtits inkludera även de röster och uttryck som inte passar in i den bild som för tillfället företräds av den styrande makten.

Anja Örn, konstnär, Rat & Dragon

Tomas Örn, konstnär, Rat & Dragon