I allt tätare städer blir frågan om dagsljus en aktuell fråga redan i planskedet. När Saga Wingård, tidigare planeringsarkitekt i Linköping, jobbade med området kring den nya järnvägsstationen passade hon samtidigt på att ta fram tumregler att förhålla sig till när det gäller dagsljus. Resultatet visar att med rätt planering finns det stora sociala och ekonomiska vinster att göra. För att inte tala om att det samtidigt också kan bli juridiskt korrekt.
Saga Wingård är planarkitekt i Uppsala kommun
I bostadsbristens Sverige och med ett byggande som äntligen börjar ta fart så testas gränserna till vad som är möjligt ofta i detaljplaneskedet. Bostäder planeras på ställen där det krävs särskilda åtgärder för att uppfylla lagkrav. Kommunala tjänstemän ses ibland som paragrafryttare och nejsägare. Ibland känns det lättare att inte känna till riktigt alla paragrafer i Plan- och bygglagen (PBL) och Boverkets byggregler (BBR) för att kunna blunda för några. Å andra sidan kan det ibland vara skönt med mer konkreta argument än bara tyckande när projekten börjar kännas för täta.
Förr var det vanligt att sidoförskjuta balkongen för att få mer ljus in lägenheten nedanför. Idag är balkongerna ofta stora och djupa och tänker ibland hela fasadlängden.
För att få underlag till stadsliv och en effektiv markanvändning vill kommunerna kunna möjliggöra allt tätare bebyggelse. Det är inte längre ovanligt att både medborgare och politiker och självklart byggherren undrar om det inte skulle kunna lägga på en eller några våningar. Så sakta börjar då och då en kanske lite bortglömd fråga dyka upp. Utöver buller, översvämningsrisker, partiklar och dagvatten etc. blir frågan om dagsljus mer och mer aktuell redan i planskedet.
Krav på dagljus
Tillgång till dagsljus är en viktig hälsoaspekt. Människan behöver dagsljuset för att hålla en naturlig dygnsrytm och må bra. I dagens samhälle spenderar människor en allt större del av sin tid inomhus. Inte minst i Norden är dagsljustillgången begränsad under delar av året, vilket ökar vikten av att få in dagsljus i byggnaderna.
Att BBR 6:323 ställer krav på direkt solljus i lägenheten, som gör att enkelsidiga lägenheter mot norr inte är möjligt, känner många till. Undantag för denna regel infördes för studentbostäder från och med 1 juli 2014. BBR 6:322:s krav på en dagsljusfaktor på ca 1 % är det inte lika många som känner till innebörden av. Det är lite krångligt att räkna på, så det glöms ofta bort både i planskedet och i bygglovsskedet. Därmed är det väldigt vanligt med byggnader som faktiskt inte uppfyller BBR:s krav i Sverige.
Med dagsljusfaktorn 1 % menas lite förenklat att en hundradel av ljusstyrkan utomhus tar sig in i lägenheten. Förr att beräkna dagsljusfaktorn används bland annat avskärmnings-vinkeln, det vill säga vinkeln mellan motstående hus mest avskärmande del och fönstermitt.
En anledning till att byggherrarna börjar få upp ögonen för även denna parameter är de olika certifieringssystemen som finns för byggnader. Att de certifieringssystem som har med parametern dagsljus (exempelvis Miljöbyggnad från Sweden Green Building Council) har som lägsta krav på in minsta dagsljusfaktor som motsvarar BBR:s krav är kanske inte så märkligt. Men som sagt är det många byggnader i Sverige som ges lov utan att uppfylla kraven och planer som tillåter så tät bebyggelse att kraven omöjligt kan uppnås i bygglovsskedet.
I samband med att jag jobbade med utveckling av området kring nya järnvägsstationen i Linköpings kommun passade vi på att kompetensutveckla oss. Vi skulle planera för mycket ny innerstad, med starka önskemål om täthet. För att få en bättre uppfattning av vad en dagsljusfaktor på 1 % innebär i praktiken och få fram lite tumregler att förhålla oss till i planprogramsskedet, lät vi en doktorand på Kungliga Tekniska Högskolan, Bengt Sundborg, tillsammans med Glasrådgivarna ACC räkna på vissa typfall utifrån standardproduktion av nyproducerade bostäder och kontor.
Ska en person få glasa in sin balkong om dagsljusfaktorn inte längre uppfylls inne i lägenheten?
Med dagsljusfaktorn 1 % menas lite förenklat att en hundradel av ljusstyrkan utomhus tar sig in i lägenheten. Detta ska mätas i en punkt i halva rumsdjupet. I rapporten som Bengt Sundborg och Glasrådgivarna ACC sammanställde åt oss fanns därför beräkningar för både 3 och 5 meters rumsdjup.
Slutsatsen blir att med slutna kvarter, normalstora fönster och dagens färgsättning och materialval, är det svårt att uppnå 1 % dagsljusfaktor om avskärmningsvinkeln (dvs vinkeln mellan fönstermitt på det ena huset och högsta avskärmande del av byggnaden på andra sidan gatan eller gården) överstiger ca 45 grader. Det är kanske inte så märkligt att den gamla byggnadsstadgan från 1874 angav att byggnader inte fick uppföras till en höjd mer än gatans bredd ökad med 1½ meter (§28). Då fönstermitt sitter en bit upp från marknivån bör byggnaden alltså tillåtas vara just något högre än vad gatan är bred för att uppfylla kraven i normalproduktion. Med en större avskärmningsvinkel krävs en särskild utredning och det är i många fall inte alls möjligt att uppnå kraven.
Hur kan dagljusfaktorn uppfyllas?
Ett sätt att uppfylla dagsljusfaktorn vid tätare bebyggelse kan vara att öka fönsterytan. Men när det gäller bostäder på var sida om en relativt smal gata skapas snart en insynsproblematik istället. Breddar vi planerade lokalgator för att kunna bygga höga hus lämnar finns risk att vi lämnar den mänskliga skalans kvaliteter i stadsbebyggelsen.
“om vi väljer mörka fasader istället för ljusa måste byggnaderna vara ca 2 våningar lägre vid samma gatubredd.”
Balkonger tar också mycket av dagsljuset och bör egentligen inte placeras framför fönstren i tät stadsbebyggelse för att klara dagsljuskraven. Tidigare generationer arkitekter löste frågan om balkongerna och ljuset genom att sidoförskjuta balkongerna i förhållande till rummen innanför. Ska en person få glasa in sin balkong om dagsljusfaktorn inte längre uppfylls inne i lägenheten? Tekniskt sätt kanske inte, men å andra sidan kan balkongen användas flera tider på året vilket innebär en ökad tillgång till dagsljus totalt sett.
En mycket intressant iakttagelse från rapporten är att om vi väljer mörka fasader istället för ljusa måste byggnaderna vara ca 2 våningar lägre vid samma gatubredd. Ju högre husen är desto större blir skillnaden efter som dagsljusfaktorn beror av avskärmningsvinkeln. Med dagens hets om flexiblare detaljplaner suckar väl byggherrarna högt om kommunen vill styra fasadfärg i detaljplanen. Men det är kanske ändå dags för det med hänsyn till dagsljusfaktorn?
Boverkets byggregler, BBR, gäller för all ny bebyggelse och ska inte behöva styras i detaljplan. Men om en befintlig byggnad uppfyller BBR:s krav, ska vi då tillåta att grannen får bygga en byggnad som gör att befintlig byggnad inte längre uppfyller kraven? Innebär inte det en oskälig försämring för den boende och för fastighetsägaren? Hur länge dröjer det innan någon snappar upp denna ofta bortglömda fråga och prövar det i ett rättsfall? Finns en maximal byggnadshöjd eller motsvarande i detaljplanen finns även en förväntan att kunna bygga efter den. Därmed är det viktigt att redan i detaljplaneskedet göra lämpliga avvägningar angående täthet i förhållande till bland annat dagsljus.
BBR 6:322 gäller i samtliga rum där människor vistas mer än tillfälligt, det vill säga även för kontor och andra arbetsplatser. För arbetsplatser finns ytterligare vägledning tillhörande Arbetsmiljölagen. Undantag görs då arbetet utförs i lokaler där det är svårt eller omöjligt att uppnå dagsljuskraven. Då läggs istället extra vikt vid att lunch och pausrum placeras i utrymmen med god tillgång till dagsljus. Kanske kan dagsljusfaktorn bli ytterligare ett argument för lokaler i bottenvåningarna? I vissa fall skulle det därmed kunna vara okej att lägga till en våning, så länge det är i form av en verksamhetslokal i bottenvåningen, med möjlighet för personalen att ta paus i en annan del av byggnaden.
För att frågan ska lyftas i planskedet och följas upp i bygglovsskedet krävs en ökad medvetenhet bland arkitekter och byggherrar. Dagens möjligheter till snabba datorberäkningar ger dessutom incitament att utvärdera befintliga regelverk och beräkningsmetoder och undersöka om just dagsljusfaktorn på 1 % ger de önskvärda kvaliteterna som det skapats för. Boverket har fått upp ögonen för frågan och funderar bland annat på ändringar i regelverket som tillåter en viss variation mellan de olika rummen i lägenheten.
Saga Wingård
