Intervju med Karolina Skog, miljö- och stadsutvecklings­minister

Aktuella politiska verktyg och styrmedel

Karolina Skog (MP) är miljöminister med ansvar för miljöfrågor samt stadsmiljöavtal och urban utveck­ling. Hon har tidigare bland annat varit kommunalråd i Malmö Stad. Intervju av: Malin Bosaeus

Hej Karolina Skog, miljö- och stadsutvecklings­minister. Vilka tre frågor anser du är viktigast att vi arbetar med för att vi ska få ett mer hållbart samhälle?

Det första är transportfrågorna. Det är vår största ut­maning i Sverige, utsläppen från transportsektorn minskar inte, tvärtom ökar de i vissa delar. Transportfrågan är störst, viktigast men också svårast. Den är så kom­plex och kopplar till både beteende, vår vardag, näringsliv och gods. Planeringsmässigt så måste vi ta oss an den starka bilnormen och tänka genom vad är det vi behöver bygga om? Där är det både städer och större samhällen som behöver byggas om. Det är en jätte utmaning.

Det andra är klimatanpassning. Vi behöver bygga robusta system som klarar av förändringar. Robusthet skulle jag vilja lyfta fram som en viktig aspekt.

Den tredje är integration, där ser vi problem och den fysiska miljön är en del av orsaken till problemen i våra städer. Vi kommer under de kommande åren göra enormt stora investeringar i den byggda miljön i Sverige, både när det kommer till infrastrukturen och husbyggande. Jag tycker att det är viktigt att påminna om att det inte bara byggs en massa bostäder, det ska även byggas service och infrastruktur kopplat till dessa bostäder. Det är uppenbart att när man bygger väldigt mycket på kort tid så blir fokus på kvantitet. Jag tycker att man ska se detta som en enorm möjlighet att rätta till en del strukturella problem. Här vill jag ingjuta mod! Vi har miljöer som har känts omöjliga, passa på nu. Detta är en möjlighet att bygga bort barriärer och andra problem.

Kopplat till transportsektorn, hur ser ni på de investeringar som görs för att bygga nya motorvägar samtidigt som flera kommuner sätter upp mål om att vara fossilbränslefria inom 15 – 25 år?

Jag förstår kritiken. Vi har nu gjort en stor förskjutning från väg till järnväg. Nästa infrastrukturbudget ligger nästan helt på järnväg. Vi behöver ta hand om den järnväg vi har bättre och även bygga nya stambanor. Det är det vi ser att Sverige behöver och även det vi ser att kommunerna efterfrågar. Vi ser också att många kämpar med de regionala flödena som inte är helt enkelt att påverka för en kommun. Då är bättre spårsystem något som vi från staten kan göra bättre.

Vi gör även satsningar på cykel och kollektivtrafik. Vi har infört ett nytt stöd för detta genom stadsmiljö­avtalen. Det är både ett stöd men även ett ställningstag­ande att vi tycker att det är principiellt väldigt viktigt. Detsamma gäller cykel, vi ser cykel som en viktig strategisk planeringsfråga. Vi planerar för en nationell cykelstrategi, den bereds nu.

Parkeringspolitiken är ett underskattat verktyg. Vi ser att alltfler kommuner nu tar fram en aktiv parkeringsstrategi. Det är jättebra!

När vi pratar om transporter så kommer vi även in  på regionförstoring och ökat resande. Hur ser ni på regionernas, i förhållande till kommunerna, svaga roll?

Jag ser att den regionala planeringen stärks på flera håll nu. Det tycker jag är en positiv utveckling. Vi har inte riktigt landat i vad det betyder rent regleringsmässigt.

Skulle regionerna behöva andra verktyg eller styrmedel?

Jag är partisk här, jag var med i bostadsplaneringskommittén och tyckte såklart att det förslag som vi tog fram är bra. Men frågan är uppenbarligen komplicerad och det vi ser nu är att den får växa fram mer organiskt och utvecklas underifrån. Jag ser att fler och fler planeringsfrågor blir regionaliserade, men det måste växa underifrån. Det gäller även bostadsfrågorna, man behöver ha regionala kappor. De regionala utvecklingsplanerna ser jag blir mer och mer viktiga.

Kan man säga att samverkansverktygen blir viktiga snarare än att det kommer att bli en maktförskjutning?

Ja det kan man säga. Och den kanske kommer att komma någon gång. Men inte just nu.

Har kommunerna rätt verktyg i dagsläget för att genomföra de insatser som behövs?

Nej, kommunerna behöver fler verktyg, bland annat inom transportfrågorna. Ett verktyg som är i pipen är miljözoner för lätta fordon. Det är ett verktyg som har efterfrågats och som jag ser kan vara väldigt bra för vissa kommuner. Det är just nu ute på remiss.

Jag som är stadsutvecklingsminister ser det som mitt främsta uppdrag att se till att kommunerna har de verktyg som de behöver. Jag vill gärna titta på om vi kan ge kommunerna fler verktyg. Inte minst kopplat till transporterna.

Ett verktyg som kommunerna kan nyttja är markpolitik. En utmaning är att värdeskapandet av den kommunala marken behöver vara lång­siktig samtidigt som det är lockande att försöka få ut högsta möjliga intäkt vid försäljning av marken. Planerar ni från regeringen sida något för att öka incitamenten för kvalitetsfokus hos kommunerna?

Markpolitik är otroligt viktigt, man ska verkligen använda den aktivt för att skapa långsiktighet. Ett problem vi ser är att kommunerna inte äger så mycket mark. Vi kommer att beröra detta i de strategier som vi pratade om innan. Då kommer vi att peka ut en riktning, samt ansvaret och behovet av en aktiv markpolitik.

Ett verktyg som används i olika skeden av planering är modeller och prognosen som utgår från befintlig data och dagens normer. Har ni funderat på vilka verktyg vi behöver när vi ska ställa om vårt samhälle?

Min bild är att vi behöver lämna prognosstyrning och gå mot målstyrning. Då behöver vi titta på vilka samhällen vi vill ha och sen hur vi bygger det. Från regeringens sida så har vi till exempel ökat målstyrningen av Trafikverket. Vi har ändrat relationen mellan de mål vi sätter upp för Trafikverket i senaste infrastrukturpropositionen och då ökat vikten av styrning. Sen kommer det att ta ett tag innan vi ser utfallet, det behöver sippra ner hela vägen till förändrade modeller och verktyg. Det tar sin tid.

“Ni [planerare] måste i den här höga byggtakten och kvantiteten stå för kvalitén”

Har ni diskuterat medel till forskning för att hitta nya metoder och planeringsverktyg?

Absolut, vi har i forskningspropositionen lagt väldigt stor vikt vid samhällsplanering, där pekar vi på behovet av nya metoder och modeller. Vi gjorde ett nytt stort 10-årigt program för samhällsbyggnad. Genom programmet pekar vi ut ett område där vi från regeringens sida ser ett behov. Nu börjar arbetet i forskningsråden med att fylla detta område med innehåll. Där hoppas jag även att samhällsbyggnadssektorn tar tillfället att diskuterar vad det ska fyllas med.

Vad anser du att vi planerare kan bidra med för att vi ska få ett mer hållbart samhälle?

Ni måste i den här höga byggtakten och kvantiteten stå för kvalitén. Inte genom att vara nejsägare utan det är ni som kan hitta lösningar som hanterar både kvantitet och kvalité. Stå upp för det som ni kan, det är ingen annan som kommer att göra det. Om inte ni gör det så kommer byggena bli väldigt massiva och kvantitetsfokuserade. Var ifrågasättande och skapa konstruktiva lösningar. Utgå från att det inte finns något annat än att det kommer att byggas stora kvantiteter, det finns inte på kartan att vi kommer att ta det lugnt. Då kommer inte människor få tak över huvudet. Frågan är vad vi gör med allt som ska byggas.

Vilka politiska styrmedel och verktyg planerar ni att nyttja de närmsta åren för att komma närmare en hållbar samhällsutveckling?

För det första ska vi från regeringens sida vara tydligare med att peka ut en riktning för samhällsplaneringen. Jag som har gått från kommunpolitiken till regeringen ser väldigt tydligt att det i rikspolitiken har funnits en rädsla för att tycka för mycket om samhällsplanering. Så fort man säger någonting så kommer man in på det kommunala planmonopolet. Jag tycker att man har varit överdrivet försiktig. Jag såg i kommunpolitiken att det finns en efterfrågan på riktning och där finns ett glapp som vi behöver fylla. Det planerar vi att göra. Där samarbetar jag med Bostadsministern och Kulturministern. Vi kommer under året att lägga fram tre olika dokument. Peter Eriksson kommer att ta fram ”Arkitekturpolicy om hållbara stadsmiljöer”. Alice Bah Kuhnke kommer att lägga fram en proposition baserad på Christer Larssons utredning ”Gestaltad livsmiljö”, den kommer att heta ”Politik för arkitektur, form och design”. Och jag kommer att ta fram ”Levande städer”. Samlat kommer dessa tre dokument att peka ut en tydlig riktning för planering och arkitektur i Sverige. Detta för att fylla det glapp där vi tycket att staten tidigare har varit för försiktiga.

“Jag som stadsutvecklingsminister ser det som mitt främsta ­uppdrag att se till att kommunerna har de verktyg som de behöver.”

Kan man jämföra det med en nationell strategi som andra länder har?

Ja det kommer att vara åt det hållet. De kommer att hänga ihop, men vara på lite olika abstraktionsnivåer och fokus. Jag är mer i staden, Peter mer fokus på husen och Alice en sammanhängande bild. Men alla med samma riktning. De kommer under tidig höst, men vi kommer att kunna berätta mer om innehållet innan dess.

Riksintressen är en fråga som ständigt diskuteras och debatteras. Anser ni att regelverket behöver reformeras eller ej?

Jag är väl medveten om att det finns stark kritik. Jag har valt att skicka ut riksintresseutredningen på remiss och ser verkligen fram emot att ta del av remisserna. Jag hoppas att det i svaren finns en hel del förslag och att det blir en konstruktiv diskussion. Kritiken är till många delar berättigad men om man hör debatten så kan man ibland tro att om vi bara tar bort riksintressena så kommer allt att rinna på som vatten. Det tror inte jag. Jag anser att riksintressena har en funktion och konflikterna kvarstår även utan dem.

Vi behöver bra och systematiska verktyg för att hantera målkonflikterna. Det är i översiktplanerna och detaljplanerna som målkonflikterna ska hanteras, oavsett vilket system vi har. Peter Eriksson kollar på att stärka översiktsplanen som verktyg. Det ser jag kan vara bra på flera sätt, eftersom det är i översiktsplanen som man lägger upp alla allmänna intressen på bordet.

Byggproduktionsfasen står årligen för lika stor klimatpåverkan som hela privatbilismen eller driften av husen under 50 år. Bör staten styra mot minskad klimatpåverkan under byggproduktionen eller bör det vara upp till marknaden?

Vi har identifierat att det finns en bristande kunskap i branschen om klimatpåverkan i byggprocessen. Därför har Peter Eriksson etablerat ett centrum för hållbart byggande med fokus på kunskapspridning. Det finns en del aktörer som kan detta väldigt bra men vi behöver öka spridningen av kunskap. Bland annat öka kunskap om träbyggande som vi ser har en väldigt stor potential i Sverige. När vi pekar på träbyggande från regeringens sida så handlar det inte om att vi anser att vi är bäst på att välja material, det ska ses som en symbol på att det finns lösningar.

Så mer fokus på kunskapsspridning än styrning från er sida?

Mer kunskap än styrning nu, men det kan finnas behov av styrning längre fram också.

Stort tack för denna intervju! Har du något du vill säga till våra läsare som vi inte tagit upp?

Jag vill slå ett slag för att det fortfarande finns möjlighet att söka bidrag för hantering av förorenad mark, det bidraget är inte fullt utnyttjat så jag uppmanar fler kommuner att söka det.