Samhällsplanering för god och jämlik hälsa

För att uppnå regeringens högt ställda mål om att sluta hälsoklyftorna krävs konkretion, där är samhällsplaneringen en viktig förutsättning. Ida Legnemark, ordförande i det svenska Healthy Cities-nätverket, pekar på fyra exempel där den fysiska planeringen har en nyckelroll; Eftersträva blandade upplåtelseformer genom en aktiv bostadspolitik, Arbeta lokalt och inkluderande i planeringen, Jobba med sociala konsekvensanalyser för att öka allas tillgänglighet till offentliga rum samt Främja hållbara transporter för både ekologisk och social nytta.

Ida Legnemark är ordförande för den svenska grenen av nätverket Healthy Cities samt ordförande i Vänsterpartiet Borås

Hälsa och samhällsplanering

Hur kan vi uppnå jämlik hälsa? Sveriges regering har satt ribban högt: folkhälsoklyftan ska slutas inom en generation. Frågan är naturligtvis ytterst komplex och kräver politiska beslut inom en rad områden - kan samhällsplanering vara ett av dem? Som ordförande i det svenska Healthy Cities-nätverket, en förening inom världshälsoorganisationen WHO för kommuner och regioner, svarar jag ”ja” på frågan. I mitt ordförandeskap har jag sett att samhällsplaneringen - rätt använd - kan utgöra en motor i folkhälsoarbetet.

Långsiktigt arbete för folkhälsa är inte i första hand en fråga om sjukvårdspolitik, utan om sammanhållning och hur vi minskar klyftor mellan människor. Michael Marmot skriver i WHO:s rapport Closing the gap om hur åtgärder för folkhälsa måste vidtas, men att det kräver politik för minskade socioekonomiska klyftor; ”Vi anser att det är etiskt tvingande att utjämna ojämlikheten i hälsa. Social orättvisa dödar människor i stor skala”. Bristande jämlikhet leder nämligen till ohälsa. Inom en och samma stad kan medellivslängden skilja uppåt tio år beroende på vilket område du bor i; ett där utbildnings- och inkomstnivåer är höga eller ett som präglas av ekonomisk utsatthet. Tillgång till arbete, stabila trygghetssystem och en generell välfärd utgör en god grund för jämlikhet, men det måste också finnas utrymme för specifika satsningar och förebyggande åtgärder som griper an orsaken till de stora skillnaderna mellan olika samhällsgrupper. Folkhälsoperspektivet är därmed något som måste finnas närvarande i varje politiskt område, i den här artikeln lyfts exempel från ett område där det inte alltid varit givet att tänka social hållbarhet och jämlikhet, nämligen fysisk samhällsplanering.

Viskan sedd från Stadsparken. Foto: Annika Klemming Ett bra exempel är Borås, som genom Välfärdsbokslut följer upp olika mätetal för folkhälsan årligen. Ett av många mål är att det ska ta max tio minuter för att ta sig till närmaste naturområde utan bil.

Viskan sedd från Stadsparken. Foto: Annika Klemming

Ett bra exempel är Borås, som genom Välfärdsbokslut följer upp olika mätetal för folkhälsan årligen. Ett av många mål är att det ska ta max tio minuter för att ta sig till närmaste naturområde utan bil.

Det finns en rad intressanta exempel på städer där samhällsplaneringen nyttjats i ett hälsofrämjande syfte. Låt folkhälsostrateger och -samordnare komma in tidigt i processen, det krävs ett tvärsektoriellt arbetssätt där vi ser och erkänner varandras kompetenser. Att medborgarna ges möjlighet till inflytande och delaktighet är också av yttersta vikt. Ett hälsofrämjande perspektiv på samhällsplanering kan handla om allt ifrån att säkra tillgången till gång- och cykelvägar, till trygghetsskapande insatser och tillskapandet av tillgängliga mötesplatser. I den här artikeln presenteras ett antal olika exempel på hur städer på olika sätt använt samhällsplanering för att främja god och jämlik hälsa i ordets breda bemärkelse.

Healthy Cities

Det europeiska Healthy Cities-nätverket bildades 1988 inom ramen för världshälsoorganisationen WHO. Det har idag över 100 städer och regioner som enskilda medlemmar, samt ett trettiotal nationella nätverk.

  • Healthy Cities formades utifrån ett brett synsätt på folkhälsa och dess bestämningsfaktorer.
  • Det svenska Healthy Cities-nätverket bildades 2004 och har idag ett tjugotal medlemmar, svenska kommuner och regioner som arbetar på strategisk nivå för jämlik hälsa.
  • I nätverket möts politik och profession. Nätverket är en arena för erfarenhetsutbyte och politikutveckling kring strategiskt folkhälsoarbete i kommuner och landsting.
  • Nätverket bedriver arbete i tre grupper: en strategisk grupp med fokus på styrning och ledning, organisation och utvärdering, samt en grupp med tema ekonomiskt perspektiv på folkhälsa och social hållbarhet och slutligen en grupp med tema hälsosam samhällsplanering.
  • Healthy Cities arbetar utifrån tre fundament
    • Den lokala och regionala nivån, staden/regionen, som verkstad för att nå jämlik hälsa.
    • Medborgarna som utgångspunkt.
    • Den lokala nivån som utvecklare och påtryckare på nationell nivå, genom forskning och praktik i samspel.

Vikten av blandade upplåtelseformer

I Malmökommissionen har slutrapporten visat på betydelsen av just fysisk planering för social hållbarhet. Det är dessutom en fråga som kommunen själv äger rådighet över, genom det svenska planmonopolet. I Malmö har inte minst den blandade staden lyfts som ett mål. Genom blandade upplåtelseformer och olika verksamheter i samma område ökar chanserna för trygghet genom att människor rör sig i området större delar av dygnet. Dessutom pekar kommissionen på fördelar för barns och ungas uppväxtvillkor genom att flera olika sorters vuxna finns nära som förebilder och resultat i skolan sägs öka då studiemotiverade elever drar med sig övriga elever. Bostadspolitik och samhällsplanering är i stor utsträckning frågor som påverkar integration och människors upplevelse av trygghet och delaktighet. En socialt medveten bostadspolitik är således avgörande för god och jämlik folkhälsa, liksom för en hållbar samhällsutveckling i ett bredare perspektiv.

I tider av bostadsbrist lyfts ofta behovet av att förtäta våra städer. Det är tveklöst en väg vi behöver gå för att klara såväl ekologiska som ekonomiska målsättningar, men vi måste noga överväga för vem vi förtätar våra städer om vi också ska nå målet om social hållbarhet. Blandade upplåtelseformer och prisklasser på bostäder är naturligtvis en viktig aspekt, men inte den enda. Genom att planera för tillgängliga bostäder i attraktiva lägen för äldre och för personer med olika funktionsvariationer skapar vi en inkluderande stad. Att i praktisk handling visa att alla är välkomna i staden är inte bara en demokratisk fråga, utan också något som främjar hälsa och känslan av delaktighet.

Arbeta med delaktighet genom hela processer

Drottninghög är ett miljonprogramsområde i Helsingborg som likt många andra liknande områden var i stort behov av renovering och förtätning. Under hela projekteringstiden har man arbetat med att se till att de boende i området varit delaktiga och deltagit i den kreativa processen att forma om området. I de upphandlingar som görs har man, där det är adekvat, lagt in som upphandlingskrav att arbetslösa på området ska erbjudas arbete. Arkitekter i skolan är ett annat exempel, där har barnen varit med och ritat sina förslag på hur de vill ha Drottninghög. De har besökt stadsbyggnadskontoret i centrala staden. Detta var för flera av barnen det första besöket i Helsingborgs centrum. Barn som tidigt får uppleva en delaktighet i samhället kommer att på ett helt annat sätt som vuxna att delta i demokratiska val och har ett högre samhällsengagemang.

Ett hälsofrämjande perspektiv på samhällsplanering kan handla om allt ifrån att säkra tillgången till gång-och cykelvägar, till trygghetsskapande insatser och tillskapandet av tillgängliga mötesplatser.

Att redan i ett tidigt skede när ett nytt område planläggs planera för mötesplatser där människor över generations och kulturgränser kan mötas, är ett sätt att bygga för trygghet. Att tillsammans med medborgarna föra dialog om mötesplatsernas utformning och läge för att locka till flitig användning är också viktigt. För att möjliggöra delaktighet på riktigt för alla kommuninvånare behöver vi också nå de grupper som inte är vana att göra sin röst hörd, annars riskerar medborgardialoger och samråd att bli ytterligare en arena för redan röststarka grupper.

Förbättra tillgängligheten till offentliga rum

Att miljöer fungerar för alla människor som ska använ­da dem, oavsett klass, kön, ålder, etnicitet, religion eller funktionsvariation är lätt att skriva i ett styrdokument, men att miljöerna faktiskt blir tillgängliga för alla är inte lika enkelt att uppnå. I Healthy Cities-nätverket stimulerar vi utvecklingen av handfasta verktyg för att säkra folkhälsoperspektivet i alla politiska frågor. Ett av de verktyg vi förordar är sociala konsekvensanalyser. Sociala konsekvensanalyser är ett användbart verktyg för att gå från ord till handling när det gäller att inkludera sociala aspekter i samhällsplaneringen. I korthet handlar det om att systematisera inventering av befintliga miljöers sociala kvaliteter och behov, att presentera åtgärder kopplade till identifierade behov och slutligen att värdera konsekvenserna av framtagna förslag. Nej, det låter kanske inte så märkvärdigt, men det är i systematiken framgången finns, att det sociala perspektivet alltid beaktas – inte bara i de fall då det finns en eldsjäl som brinner för frågan och efterfrågar detta perspektiv. Som beslutsfattare kan du känna dig trygg med att få väl genomarbetade förslag att ta ställning till, samtidigt som arbetssättet utmanar traditionella beslutsprocesser genom att vara mycket mer transparenta och inkluderande. Ett konkret exempel på tillämpning är Göteborgs Stads arbete med trygghetsskapande åtgärder genom konst och belysning i gångtunnlar. Genom social konsekvensanalys och genom att involvera de närboende har attraktiva stråk bildats, vilket ökat människors trygghet och rörlighet – ja, deras tillgång till det offentliga rummet.

Översiktsbild över Drottninghög och omgivningar.

Översiktsbild över Drottninghög och omgivningar.

Hållbara transporter är ofta också hälsosamma

Ofta går klimatsmart och hälsosamt hand i hand, den ekologiska och den sociala hållbarheten är inte konkurrenter utan varandras komplement. Den tyska staden Freiburg är ett intressant exempel: här har ett långsiktigt arbete för att minska biltrafiken i staden inneburit att de flesta invånarna tar sig fram till fots, med cykel eller med kollektivtrafik. Utsläppen är väsentligt lägre än i jämförbara städer och människor rör på sig mer. Enligt världshälsoorganisationen WHO så har Freiburg lyckats adressera några stora orsaker till ohälsa: luftföroreningar som i ett globalt perspektiv står för 3,7 miljoner dödsfall per år, trafik som förolyckar 1,25 miljoner människor i världen varje år och slutligen inaktivitet som uppskattas leda till 3,2 miljoner dödsfall. WHO menar alltså att bygga bort biltrafiken inte enbart är ett sätt att främja ekologisk hållbarhet, utan också ett sätt att slå ett slag för en god folkhälsa.

Ett annat konkret exempel på hur det miljömed­vetna och hälsofrämjande samspelar kommer från min hemstad Borås. Genom Välfärdsbokslut följs olika mätetal för folkhälsan årligen. Även om kommuninvånarna i stort blir allt friskare, så finns det stora skillnader och behov av insatser för att utjämna dessa olikheter i livsvillkor. En av många åtgärder tar sin utgångspunkt i att möjlighet till motion och till rekreation är viktiga för hälsan. Genom att bygga en infrastruktur för det rörliga friluftslivet och tydligt lägga fokus på tillgänglighet menar vi i att vi kan främja god hälsa hos kommuninvånarna. Målet är att det ska ta max tio minuter för att ta sig till närmaste naturområde utan bil. Även om möjligheten till fysisk aktivitet generellt är god, så finns det hinder för vissa. Nyanlända, personer med olika funktionsvariationer och personer med låga inkomster har inte haft lika goda villkor som andra. För att möjliggöra allas rätt till friluftsliv är det viktigt att arbeta för tillgänglighet i bred bemärkelse. Det handlar exempelvis om fysisk tillgänglighet och om lättbegriplig information med bildstöd och på olika språk. En promenad eller en joggingrunda är inte heller beroende av hur tjock plånbok du har. Till skillnad från en del andra motionsformer så är det rörliga friluftslivet alltså även ekonomiskt tillgängligt. Den svenska allemansrätten ger unika möjligheter till naturupplevelser för alla, detta exempel visar på hur fysisk samhällsplanering och ett socialt hållbarhetsperspektiv tillsammans ger bättre förutsättningar för kommuninvånarnas hälsa.

Isracing i Hålan, 1950-tal. Foto: ©Kulturmagasinet/Helsingborgs museer.

Isracing i Hålan, 1950-tal. Foto: ©Kulturmagasinet/Helsingborgs museer.

Samhällsplanering - en förutsättning för jämlik folkhälsa

Slutligen, går det att bygga hälsosamma städer? Ja. Det är min bestämda uppfattning att samhällsplanering - rätt använd - kan utgöra en motor i arbetet för jämlikhet och påverka mer än den fysiska miljön. Samhällsplanering och hur vi faktiskt bygger våra städer är i stor utsträckning frågor som påverkar integration och människors upplevelse av trygghet och delaktighet. En socialt medveten samhällsplanering är därmed avgörande för god och jämlik folkhälsa, liksom för en hållbar samhällsutveckling i ett bredare perspektiv.

Ida Legnemark