Hälsa på hal is: Gränsöverskridande byggd miljö för god hälsa i kallt klimat

Att planera städer för vinterklimat är ett måste för många i Sverige och i våra nordiska grannländer. Men kunskapen kring hur, varför och vad som blir effekten av ett sådant stadsbyggande är relativt lite utforskat. Kristina L Nilsson och Catrine Kostenius som deltar i forskningsmiljön
Hälsa på hal is vid Luleå tekniska universitet menar att detta är ett ämne som behöver studeras vidare, inte minst med avseende på hälsoeffekter och hur medborgare kan delta i planeringen av hälsofrämjande aktiviteter i kallt klimat. De menar vidare att precis som grön- och blåplaner utarbetas som en naturlig del av stadsplaneringen så är vitplaner lika viktiga.

Kristina L Nilsson är professor i arkitektur vid Luleå tekniska universitet
Catrine Kostenius är bitr professor i hälsovetenskap vid Luleå tekniska universitet

Introduktion

Vid Luleå tekniska universitet finns sedan 2011 en forskningsmiljö kallad Hälsa på hal is som transdisciplinärt område mellan forskningsämnena Arkitektur-stadsbyggnad och hälsovetenskap-hälsopromotion tillsammans med några av regionens kommuner. Samverkan har dessutom byggts upp med samma typ av transdisciplinära grupper på universitet och kommuner i Europas nordliga regioner, Oulu i Finland, Tromsö i Norge, Reykjavik på Island, Ulster på Irland och Nuuk på Grönland. Forskningsmiljön är därmed dubbelt gränsöverskridande både disciplinärt och över nationsgränser. Forsknings- och utvecklingsarbetet syftar till att samla kunskap om kopplingen mellan den byggda miljön och människors vilja och möjligheter till en hälsofrämjande livsstil. Hälsa ses ur ett holistiskt perspektiv som inrymmer såväl fysiskt, psykiskt, socialt och existentiellt välbefinnande.

I städer och samhällen med riktiga vintrar finns det fantastiska möjligheter att utnyttja snön och isarna till upplevelserika och stärkande utomhusaktiviteter. Trots det tenderar människor att vistas mycket inomhus och vara mindre fysiskt aktiva under de kalla och mörka årstiderna. Det medför sämre fysisk och psykisk hälsa vilket minskar välbefinnandet och ökar sjukskrivningstalen. Klimatförändringar med fler pendlingar över nollgradersstrecket medför dessutom isig och halkig utomhusmiljö, vilket innebär många halkolyckor som är kostsamma för de drabbade och samhället. Det är därför viktigt att individer och samhällen tar ett större ansvar för att förbättra hälsa och välbefinnande både för sig själva och andra.

I städer och samhällen med kalla vintrar finns det möjligheter att utnyttja snön och isarna till upplevelserika och stärkande utomhusaktiviteter. Här är två exempel från Luleå. 

I städer och samhällen med kalla vintrar finns det möjligheter att utnyttja snön och isarna till upplevelserika och stärkande utomhusaktiviteter. Här är två exempel från Luleå. 

Vitplaner

Ett pågående projekt utförs delvis som en fallstudie inom Luleå kommuns påbörjade grön-vit-blå-plan. Denna plan kommer att kombinera stadens grön-/ fritidsområden samt blå/ vattenområden utformas och kopplas samman i de centrala delarna för att möta de behov och önskemål som stadens invånare har. Detta gäller under sommarens barmarkssäsong såväl som under den långa vintern då de gröna områdena är täckta av snö och de blå områdena täcks av is. Vid LTU benämner vi det senare vitplan, som flera norrbottenskommuner redan arbetar med eller planerar att utveckla. Under olika årstider varierar rörelsemönstren, tex. skapar isar genvägar mellan stadsdelar samtidigt kan snöupplag hindra framkomligheten. Gällivare kommun har kommit längts med sin vitplan (se Aktuell plan).

Pilotstudie

Vår pilotstudie Hälsa på hal is - stadsplanering för god hälsa i kallt klimat genomfördes i Luleå och Pajala kommuner. Studien visade hur medborgarna kan delta i planeringen av utemiljön för ökad hälsofrämjande aktivitet i vardagen. I den kvalitativa undersökningen av medborgarnas upplevelser av hälsofrämjande utemiljö ingick två workshopar med fokus på följande frågor:

  • Vad är dina erfarenheter av hälsa och välbefinnande i kallt klimat?
  • Hur kan stadsmiljön planeras för att främja hälsa under vintersäsongen?

I den studien påbörjades en metod i delaktighet för att möjliggöra medborgarnas inflytande och engagemang i stadsplaneringsprocesser. Ett flertal aspekter identifierades som behöver vidareutvecklas; till exempel utrymme för såväl fysisk aktivitet som avslappning och arenor för social samvaro utomhus, förbättrad belysning för att öka trygghet i mörker. Pilotstudien synliggjorde också behovet av en handbok för stadsplanerare som med hjälp av medborgarnas erfarenheter ska kunna utveckla fysiska utomhusmiljöer för att främja hälsa i kallt klimat.

Den härliga vintern

När kylan slår till på senhösten kan man åka skridskor på frusna småsjöar och innerfjärdar. Vartefter snön lägger sig där flyttar sig skridskoåkarna allt längre ut i skärgården på nyfrusna isar. De anlagda skidspåren hålls efter varje dygn och alla åldrar samsas i spåren. Under senare årtiondena har förhärligandet av vintern ökat i norra Sverige med smyckande av utemiljön med snö- och isskulpturer ofta gjorda för lek. I Luleå är den snöröjda isbanan runt centrumhalvön mycket uppskattad. Här färdas man på skridskor, med utlåningssparkar, kälkar, barnvagnar, rullstolar, rollatorer, cyklar. Soliga vårvinterdagar ser isbanan ut som ett svart myrstråk av människor. Till vardags vintercyklar eller promenerar alltfler till jobb, universitet och skolor.

Snö och is erbjuder möjligheter som kan utnyttjas på ett innovativt sätt för att utveckla stadsmiljön under vintertid för att bli säkrare, attraktivare, mer hälsofrämjande och miljövänlig. När gröna ytor blir vita på
vintern och när vattnet blir till is ökar tillgången till områden och färdsätt som kan användas på annat sätt än under den gröna årstiden. Snöskulpturer, skidåkning, skridskoåkning, sparkåkning gör vinterstäder attraktiva. Genom belysning kan vintermiljön omvandlas till en ännu mer attraktiv, trevlig och säker plats att vistas i. Alla sådana möjligheter och nackdelar behöver tas hänsyn till redan i planeringsstadiet.

Snöskulptur och rutschbana. Ett återkommande vinterelement i Luleå stadspark.

Snöskulptur och rutschbana. Ett återkommande vinterelement i Luleå stadspark.

Den påfrestande vintern

Kallt klimat kan dock ge negativa hälsoeffekter som till exempel köldskador på grund av låga temperaturer eller inaktivitet på grund av beteendemässiga faktorer. Många är rädda att halka och skada sig när de går på isiga gångbanor vilket gör att de väljer att stanna inomhus. Det har uppskattats att människor tillbringar 90% av sina liv inomhus och vinterrelaterade sjukdomar, som beror på fysisk inaktivitet har visat sig i olika länder. En invånarbaserad studie från Finland visar att människor tillbringar endast 4 % av sin totala tid utomhus i kallt klimat och det mesta av den tiden ligger under fritiden. Bristen på tid, sällskap, hälsoskäl, dåligt väder, mörker, brist på lämpliga platser för friluftsliv, otillgänglig terräng och säkerhetsaspekter upplevs som hinder för att människor ska vistas utomhus.

När gröna ytor blir vita på vintern och när vattnet blir till is ökar tillgången till områden och färdsätt som kan användas på annat sätt än under den gröna årstiden.

Fysisk inaktivitet har identifierats av Världshälsoorganisationen som den fjärde största riskfaktorn för dödlighet i världen. Inaktivitet är vanligt bland barn, vilket orsakar oro för ökning av barnfetma, som i sin tur är förknippat med allvarliga hälsoproblem. Världshälsoorganisationen rekommenderar alla barn och unga 60 minuters och vuxna minst 30 minuters daglig fysisk aktivitet på en måttlig till hög intensitetsnivå.

För vuxna i åldern 18-64 år rekommenderas minst 150 minuter av fysisk aktivitet på måttlig intensitet under en vecka eller minst 75 minuters av fysisk aktivitet på hög intensitetsnivå eller en kombination av måttlig till hög intensitetsnivå. Globalt sett är en av fyra vuxna inte tillräckligt aktiva och mer än 80% av världens barn och unga är otillräckligt fysiskt aktiva. 

För vuxna i åldern 18-64 år rekommenderas minst 150 minuter av fysisk aktivitet på måttlig intensitet under en vecka eller minst 75 minuters av fysisk aktivitet på hög intensitetsnivå eller en kombination av måttlig till hög intensitetsnivå. Globalt sett är en av fyra vuxna inte tillräckligt aktiva och mer än 80% av världens barn och unga är otillräckligt fysiskt aktiva. 

För vuxna i åldern 18-64 år rekommenderas minst 150 minuter av fysisk aktivitet på måttlig intensitet under en vecka eller minst 75 minuters av fysisk aktivitet på hög intensitetsnivå eller en kombination av måttlig till hög intensitetsnivå. Globalt sett är en av fyra vuxna inte tillräckligt aktiva och mer än 80% av världens barn och unga är otillräckligt fysiskt aktiva. Stillasittande beteende respektive vana att vara fysiskt aktiv har visat sig ha varaktighet över tid från ungdom till vuxen ålder. Förutom de många fördelar för hälsa och välbefinnande som fysisk aktivitet bidrar med ökar också möjligheterna till förbättrade akademiska resultat, ekonomiskt välstånd, socialisering och stärkt kulturell identitet.

Vinterklimatet är lite beaktat i dagens stadsplanering.

Design av vinterstäder

I det pågående delprojektet Urban design för välbefinnande i vinterstäder undersöks och föreslås åtgärder för att utveckla byggd utomhusmiljö som stimulerar invånarna att vara mer fysiskt aktiva även under de kalla, snöiga och mörka årstiderna och därmed främja hälsa och välbefinnande. Ena målet är att fördjupa både praktisk och vetenskaplig kunskap om vad människor upplever som hinder för att vara mer fysiskt aktiva under vintern. Det andra målet är att undersöka vilka förändringar i designen av den byggda miljön som invånarna anser skulle ge förutsättningar för att vara mer fysiskt aktiva.

Gynnsamma förutsättningar som stimulerar människor att tillbringa mer tid utomhus och öka sin fysiska aktivitet kan skapas genom stadsplanering och urban design. Detta gäller inte bara kvaliteten på offentliga platser och idrottsanläggningar där man vistas på fritiden. Det handlar också om var våra vardagliga fysiska aktiviteter sker, det vill säga att färdas till arbete, skola, butiker eller andra dagliga ärenden. Strukturen på den byggda miljön kan antingen förstärka eller försvåra att förflytta sig med icke motoriserade fordon på vintern, tex. till fots, med cykel, skidor eller spark. Utspridda stadsstrukturer, där bostäder, kontor och industriområden placeras glest, resulterar
i avstånd som är för långa för att gå eller cykla. Kompakta stadsstrukturer ger större möjligheter till fysisk aktivitet i vardagen vilket har positiva konsekvenser för individers hälsa och stor betydelse för att förbättra den allmänna folkhälsan.

Samhällsnyttan med att göra utemiljön säkrare är stor. Kostnaderna för halkolyckor pga. snö och is är stor, 2013 skadade sig 31 000 personer så pass allvarligt att de uppsökte akutmottagningen. Dessa skador uppskattas tillsammans till en kostnad på 2,2 miljarder/år. Större delen av Sverige är snötäckt någon del av tiden varje vinter och stor del av dygnet är mörk. Detta skapar utmaningar i de delar av landet, som har långa vintrar men även för andra kommuner och invånare som är ovana när snön plötsligt faller.

Vinterklimatet är lite beaktat i dagens stadsplanering. Deltagarna i forskar- och praktikergruppen Hälsa på hal is menar att precis som grön- och blåplaner utarbetas som del i stadsplanering, så är vitplaner lika viktiga. Dessutom är utveckling av metoder för invånares deltagande i stadsplanering ytterligare en vidareutveckling av urban design för god hälsa och välbefinnande i kallt klimat.

Kristina L Nilsson & Catrine Kostenius