Sverige är världsbäst på bostadsbrist

I Sverige råder bostadsbrist sedan tidigare vilket ytterligare har aktualiserats med anledning av en snabb befolkningsökning. Ola Nylander, professor vid Chalmers i Göteborg, blickar tillbaka för att se vad som krävs för att verkligen få fart på bostadsbyggandet, inte bara på kort sikt utan också i ett mer långsiktigt perspektiv. Nylander pekar på tre beprövade lösningar; Kooperativt bostadsbyggande, riktat bostadsstöd och att bygga med hög kvalitet.

Ola Nylander är professor på Chalmers högskola

Det finns en lång och stolt svensk tradition av att bygga bort bostadsbrister. Likaså att ta itu med problem som oskäligt höga hyror och byggkostnader. Svensk bostadshistoria präglas till stor del av utveckling och ambitionen att hela tiden göra det bättre.

Dagens låsta läge på bostadsmarknaden är inte på något sätt unikt i ett historiskt perspektiv. Kooperativt bostadsbyggande, riktade bostadsstöd och att bygga med hög kvalitet är tre historiskt beprövade lösningar som tidigare politiker, arkitekter och byggare använt för att lösa och bygga bort bostadsbrister under 1900-talet. Tre klassiska lösningar som skulle fungera utmärkt också idag.

Kooperativt byggande

Den första lösningen - Kooperativt byggande - utvecklades i början av 1900-talet och bygger på insikten om att efterfrågan och behov av en bostad inte är samma sak. Under 1910- och 20-talet hade arbetare och mindre bemedlade fått nog av trångboddhet och dåliga bostäder, det som marknaden erbjöd. I små kooperativ, i form av arbetskamrater, eller familjer, byggdes bostäder i egen regi.

Först ut i större skala var SKB, Stockholms kooperativa bostadsförening 1916. Genom att bygga i kooperativt, för de egna medlemmarna, kunde onödiga kostnader i form av vinst till giriga spekulationsbyggmästare undvikas. Det gav ökat utrymme för kvalitet och ökad standard.

Sveriges första byggemenskapshus i Västra hamnen, Malmö. Fem familjer som 2009 flyttade in i ett flerfamiljshus som de planerat och byggt tillsammans. Byggemenskaper är en vanlig boendeform i Tyskland, men har på grund av långdragna processer med marktilldelning och bygglovshantering svårt att få genomslag i Sverige. Positivt är att det i Frihamnen, Göteborg, kommer avsättas speciella tomter för byggemenskaper. Arkitekter Cord Siegel och Pontus Åqvist.

Sveriges första byggemenskapshus i Västra hamnen, Malmö. Fem familjer som 2009 flyttade in i ett flerfamiljshus som de planerat och byggt tillsammans. Byggemenskaper är en vanlig boendeform i Tyskland, men har på grund av långdragna processer med marktilldelning och bygglovshantering svårt att få genomslag i Sverige. Positivt är att det i Frihamnen, Göteborg, kommer avsättas speciella tomter för byggemenskaper. Arkitekter Cord Siegel och Pontus Åqvist.

Hyresgästföreningen, som bildades 1916, insåg möjligheterna med kooperativt byggande och startade 1923 HSB. 1924 var det första huset färdigt. Ambitionen med HSBs bostadsbyggande var ”att visa att en bra bostad låg inom allas räckvidd om den byggdes och förvaltades på självkostnadsbasis”. HSB blev snabbt 1920-talets ledande bostadsbyggare. Genom att bygga bostäder kooperativt, kunde man se till de egna medlemmarnas behov och utveckla bostadskvaliteter. Redan 1925 introducerade HSB badrum, sopnedkast och moderna kök sina bostäder. Behovet menade man var att ”moderna bekvämligheter inte var en lyx ouppnåelig för den som hade kroppsarbete.”

2016 är Byggemenskaper en motsvarighet till HSBs bostadsbyggande under 1920-talet. Byggemenskaper är ett smart sätt att bygga billiga bostäder, med hög kvalitet och samtidigt kapa kostnader i byggandet. I en byggemenskap går ett par familjer samman och bygger gemensamt ett flerbostadshus. De boende har kontrollen över projektets alla delar. Byggemenskaper innebär att vinsten inte tillfaller ett byggbolag utan istället till största delen kommer de boende tillgodo i form av lägre hyror. Då vinsterna i dagens bostadsbyggande ligger på 30%, enligt Nybyggarkommissionens rapport från 2014, finns det gott om marginaler.

Idag hämmas Byggemenskaper av långa handläggningstider för markinköp, bygglov och andra tillstånd. Lång startsträcka ställer även till det ekonomiskt, förutom svårigheter med bankernas hårda krav på stort eget kapital mm. Att underlätta för byggemenskaper med marktilldelning och markinköp kan relativt enkelt lösas om en politisk vilja finns. Det är på gång i Frihamnen i Göteborg. Men Göteborgs stad borde göra mer och exempelvis vara den garant bankerna kräver av de hushåll som vill köra igång. Varför inte starta en ny Egnahemsrörelse för Byggemenskaper? Det skulle skapa många nya bostäder. Om HSB under 1920-talets fattigsverige kunde bygga bostäder medvetna om kopplingen mellan kvalitet och bostadens betydelse för självaktningen hos de boende, måste vi kunna göra detsamma 2016.

1900-talets bostadsbyggande. Lågt bostadsbyggande under perioder av marknadsstyrt bostadsbyggande. Rekordstort bostadsbyggande under perioden av statligt styrt bostadsbyggande. Från Svensk bostad 1850-2000.

1900-talets bostadsbyggande. Lågt bostadsbyggande under perioder av marknadsstyrt bostadsbyggande. Rekordstort bostadsbyggande under perioden av statligt styrt bostadsbyggande. Från Svensk bostad 1850-2000.

Riktat bostadsstöd

Den andra av dom tre svenska lösningarna på bostadskris var de riktade bostadsstöd som utvecklades under 1930-talet när man byggde Barnrikehus. Bostäder för dom värst utsatta – fattiga barnrika familjer. Barnrikehus byggdes i stort antal runt om i Sverige. Enkla, men moderna bostäder. De familjer som flyttade in i Barnrikehusen hade minst tre barn och fick då 30% av hyran betald i form av nyinrättade bostadsbidrag. Hade man fyra barn fick man 40% av hyran i bostadsbidrag och fem barn eller fler fick man halva hyran betald. De som byggde barnrikehusen fick köpa marken billigt av staden.

Husets totala kostnad I den totala kostnaden för huset (avskrivningstiden 50år) är produktionskostnaden c:a 20-25%. 

Husets totala kostnad I den totala kostnaden för huset (avskrivningstiden 50år) är produktionskostnaden c:a 20-25%. 

Ett riktat bostadsstöd är lika effektivt nu som då för att ta itu med bostadsbristen. Idag är det unga som har svårt att få en bostad. Ett riktat stöd till ungdomar kan utformas på samma sätt som 1930-talets stöd till Barnrikehusen. Låt allmännyttan bygga bostäder för unga och se till att staten ger bostadsstöd med 4000 kr per lägenhet. Stödet kan avgränsas till åldrarna 20-30 år. Den statliga kostnaden för att bygga förslagsvis 15000 ungdomsbostäder årligen skulle hamna på rimliga 800 miljoner. Ett stöd på 4000 kr per ny trerumslägenhet skulle möjliggöra boende för två som sammanbor, med en hyra på 8-9000 kr/månad. Det är i nivå med hyran för två studentbostadslägenheter. Ett sådant stöd skulle sätta fart på bostadsbyggandet och det blir dessutom mer rättvist om hyresrätten också får ett stöd, likvärdigt ränteavdragen för bostadsrätterna.

Allmännyttan och regelverk

Men det kanske allra mest effektiva stödet är en ”återkomst” av 1940-talets stöd av kvalitet i bostadsbyggandet. Den tredje av de klassiska lösningar som nämndes inledningsvis. I slutet av 1940-talet började bygget av det svenska folkhemmet. Den moderna svenska välfärdsstaten. I Folkhemmet Sverige skulle alla invånare bo bra – fattig som rik. För att nå dit tog staten kontroll över byggandet, ekonomin och kvaliteten. Genom kommunalt ägda bostadsbolag, allmännyttan, kunde kommunerna bygga bostäder utan vinstintresse. Genom att subventionera, alltså betala höga bankräntor, skapades ekonomiska förutsättningar för att kunna bygga och i slutändan få rimliga hyror. Genom regelverk som God bostad, med stöd av rönen från bostadsforskningen, bestämde staten också kvaliteten på planlösningar, standard och utrustning i de bostäder som byggdes.

De bostäder som byggdes under folkhemsepoken blev mycket bra och står sig än idag. Ansvarig var socialminister Gustav Möller vars motto ”endast det bästa är gott nog åt folket” genomsyrade bostadsbyggandet. I början av 1950-talet var Sverige ett föregångsland när det gällde att bygga bra bostäder. Det var tätt mellan studiebesöken när arkitekter och planerare från hela Europa reste till Sverige och imponerades av de nya bostäderna på Guldheden, Årsta, Baronbackarna och andra platser i landet. Detsamma gällde för 1960-talets miljonprogramsbyggande med trygga bilfria bostadsområden och lägenheter med hög standard. I slutet av 1960-talet byggdes det i Sverige 100 000 bostäder per år. Sverige var världsbäst i bostadsbyggande.

Politisk vilja

1940-talets kvalitetstänkande omsatt till 2016 kräver ett rejält omtag. Viktigast är att politiker börjar ställa krav på bra arkitektur. Det fordras politisk vilja, liksom kunskap, att efterfråga hållbart byggande med smarta energilösningar och långsiktig god ekonomi. Det fina med hög kvalitet är att det ger lägre hyra. För det första kan underhållet minska till ett minimum. Ett bra hus går inte sönder. För det andra har ett bra byggt hus längre livslängd och därmed längre avskrivningstid. Och för det tredje finns ingen värme- eller energikostnad i ett hus där man investerat i solceller och bra isolering. Ett sådant hus producerar mer energi än vad det konsumerar. Sammanlagt ger minskat underhåll, längre avskrivning och överskott av energi en hyreskalkyl med 20-30% lägre hyra.

Dagens politiker borde inspireras av 1950-talets tuffa politiska krav.

Det behövs inga pengar eller extra stöd för att 2016 göra om 1940-talets bostadssatsning. Det som behövs är politiker som vill investera sig in i framtiden och som sätter stopp för alla försök att bygga billigt genom att snåla på kvalitet och ytor.

Det borde vara en självklarhet att bygga på det sättet, men alltför mycket av det som byggs i Sverige idag är tvärtom, kortsiktiga och dåliga lösningar.

Förra året påbörjades ett forskningsprojekt på Chalmers Arkitektur, där bland annat bostadens utveckling under perioden 1990-2010 analyseras. En epok med marknadsstyrt bostadsbyggande. Inledningsvis gjordes en intervjuundersökning för att fånga läget i bostadsbyggarbranschen. Arkitekter, byggare och planerare intervjuades om hur de såg på utvecklingen inom boende och bostad. Det var en dyster bild som växte fram. Många pratade om innovationer. Men det var inte enligt Gustav Möllers motto om att sträva efter att utveckla de bästa bostäderna. Det var istället innovationer i form av fiffiga lösningar som att ta bort hallar, minimera sovrum eller slå ihop vardagsrum och kök till ett rum för att på så sätt minska lägenhetsstorlekar.

Bostadsbyggandet idag är fullt av sådana paradoxer. De få som vågar gå emot strömmen och som satsar på kvalitet och vill bygga bra blir ifrågasatta. Exempelvis allmännyttiga Alingsåshem som nyligen renoverade miljonprogramslägenheter och byggde om dem till passivhusstandard. Istället för att hyllas för sin insats blev företagets ledning hårt ansatt av politiker, revisorer och aktörer i byggbranschen. Man misstänkliggjorde och ifrågasatte satsningen på kvalitet och hållbarhet. Alingsåshems argument att den höga investeringskostnaden innebar vinst, fast i ett längre perspektiv, var det ingen som lyssnade på. När allmännyttan, samtidigt i Göteborg, valde att inte bygga om miljonprogramshus till passivhus, alltså en mycket sämre lösning, var det ingen som ifrågasatte.

Dagens politiker borde inspireras av 1950-talets tuffa politiska krav, och hur man därigenom växlade upp bostadsbyggandet till 60-70 000 lägenheter per år.

Ola Nylander