Stadsdelen Norrby: Temporära platser och experimentbaserad stadsutveckling

Det blir alltmer vanligt att städer betraktas som laboratorium, det sker stadsutveckling genom fullskaletester och demoverksamheter. Heiti Ernits och Karl Persson de Fine Licht från SP berättar här om ett sådant case i stadsdelen Norrby i centrala Borås där taktisk urbanism ger möjligheten att testa alternativa scenarier i verkliga miljöer på ett kostnadseffektivt sätt.

Heiti Ernits är kulturgeograf vid SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut
Karl Persson de Fine Licht är filosof vid SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut

Städerna ställs idag inför allt mer komplexa och sammansatta utmaningar som snabbt blir allt svårare att möta. Befolkningen blir äldre, miljonprogrammen kräver upprustning, bostadsbristen tilltar, segregationen ökar och städerna ska ställa om för att bli socialt- och miljömässigt hållbara, detta bara för att nämna några exempel. Problemet är emellertid inte brist på kunskap eller frånvaron av ambitiösa hållbarhetsvisioner. Svårigheten ligger i gemensam kunskapsproduktion samt att omstätta kunskap till handling. Allt fler kommuner har börjat identifiera de egna förvaltningsstrukturerna som ett hinder i strävan efter hållbar utveckling. För att överkomma dessa hinder har man aktivt börja leta efter alternativa stadsutvecklingsmetoder samt innovativa arbetssätt. I ett sammarbete mellan näringsliv, forskning och offentlig sektor har man i stadsdelen Norrby i Borås skapat en experimentell arena med syftet att starta en användardriven förändringsprocess mot hållbar utveckling.

Städer är jättelika laboratorier, där experimenten med arkitektur och stadsplanering ibland lyckas och ibland misslyckas. Det är i de laboratorierna som stadsplaneringen borde ha utformats och fått sina teorier prövade. I stället har utövarna av denna vetenskap […] struntat i att studera framgångarna och motgångarna i verkligheten. De har inte varit nyfikna på orsakerna till de oväntade framgångarna. Istället låter de sig ledas av principet som hämtats från iakttagelser av byar, förorter, sanatorier, marknader och fantasistäder – vad som helst utom riktiga städer.
— Jane Jacobs

Stadsdelen Norrby - arvet från modernismen

I textilstaden Borås ligger ett centralt belägen miljonprogramområde som Karin Johansson (2004) träffande har benämnt som en ”central periferi”. Stadsdelen ligger på 3 minuters gångavstånd från centrum, men det mentala avståndet räknas snarare i timmar. Norrby är en stadsdel som genomgick en mycket omfattande omvandling under 1960-talet. Denna omvandling drevs på av det akuta behovet av bostäder, en uppgörelse med arbetarhistoria och eländiga levnadsförhållanden.

I princip revs hela den gamla arbetarstadsdelen och omvandlades enligt modernistisk logik: höghus och fyrfilig motorväg som kom att fungera som en barriär mellan stadsdelen och centrum. Barriären mot centrum blev ännu tydligare när kommunen vid slutet av 1970-talet köpte och rev industrierna mellan Magasinsgatan och Norrby långgata. Att denna sorts barriärer har en negativ inverkan på en stad och dess stadsdelar är väl känt. Rörelsen mellan stadsdelarna blir lägre vilket gör att tryggheten i det offentliga rummet minskar och människor från stadens olika grupper mer sällan delar möts. Problemet förvärras på grund av vägbuller som bidrar till en otrivsam ljudmiljö.

En förklaring till att denna barriär upprättades kan bäst förstås i relation till de modernistiska stadsplaneringsideal som dominerade under 1960/70-talen. Städer sågs på den tiden som ett logistiskt problem där ingenjörernas uppgift blev att optimera trafikflöden på ett rationellt sätt genom funktionsseparering och överdimensionerade vägar för motorfordon.

 En tillfällig miljö i anslutning till trafikleden på Norrby. Foto Kristina Axelsson

En tillfällig miljö i anslutning till trafikleden på Norrby. Foto Kristina Axelsson

Denna teknokratiska och funktionalistiska filosofi hade även stor påverkan på hur städernas planeringsfunktioner byggdes upp. Detta historiska bagage är ett av skälen som gör att planeringsarbetet fortfarande sker utifrån en mall som bygger funktionell uppdelning och ämnesmässiga stuprör. Till exempel ligger denna uppdelning till grund för brist på samverkan över ämnes- och sektorsgränser, låg inkludering av lokal kunskap och forskningsrön i planeringsprocessen samt litet organisatorisk lärande.

Det kan alltså tänkas att i fallet Norrby så var varje enskild sektors beslut om de olika insatserna (att dra en väg eller att riva ett huskomplex bestående av övergivna fabrikslokaler) rationellt och tagna pågoda grunder, detta även om de olika besluten tillsammans ledde till något som var negativt för Norrby och staden som helhet. Att de sammanlagda effekterna inte registreras av organisationer som är uppdelade i stuprör och har starka ämnesgränser är inte särskilt märkligt med tanke på att intersektoriella bedömningar med en samlad kompetens inte görs på ett systematiskt sätt.

Experimentbaserad stadsutveckling – städer som laboratorium

Trots senaste decenniers ambitioner att luckra upp det modernistiska stadsplaneringsmaskineriet, reproduceras praxis på grund organisationernas inneboende tröghet. Behovet av kompletterande metoder och arenor för stadsutveckling, transdisciplinär kunskapsproduktion, lärande och organisatoriska förändringar är nödvändigt för att kunna möta komplexa hållbarhetsutmaningar vilket också lyfts fram
i
forskningen (König 2013; Polk 2014).

För att försöka skapa en organisation som klarar av att hantera de komplexa utmaningar våra städer står inför behövs alltså nya sätt att organisera arbetet på. Till exempel mellan Norrby och centrum ligger det ovan nämnda (nedrivna) industriområdet – ett urbant mellanrum - i väntan på Götalandsbanans dragning. Den nya stadsdel som ska byggas här är nkt att vara hållbar samt länka samman det gamla Norrby med centrum. För att göra detta på ett bra sätt har staden i ett partnerskap med Högskolan i Borås, SP Sveriges Tekniska Forskningsinstut och ett antal kommunala bolag, etablerat en innovationsplattform i Norrby med hållbar stadsutveckling som övergripande målsättning under en ny organisatorisk flagg.

 En tillfällig mötesplats på platsen där den nya stadsdelen skall byggas. Foto: Kristina Axelsson

En tillfällig mötesplats på platsen där den nya stadsdelen skall byggas. Foto: Kristina Axelsson

Inom plattformen ses stadsdelen Norrby som ett levande laboratorium (”living lab”), där nya innovativa lösningar i form av till exempel nya avfallssystem, medborgartjänster, experimentella planeringsmetoder eller bostadslösningar forskas fram och/eller testas tillsammans med medborgare och experter. Detta levande labb är en öppen, tillåtande och kreativ arena där olika aktörer och kompetenser kan mötas och utveckla idéer och testa lösningar med samhällsförbättrande syfte. Det unika med detta levande laboratorium är möjligheten att snabbt kunna förena bred teknisk- och samhällsvetenskaplig kunnande och tjänstemannaexpertis i konkreta och verklighetsnära insatser. Här finns alltså inga stuprör eller ämnesgränser. Den experimentella metoden och verklighetsnära angreppsättet liknar det som den legendariska urbanforskaren Jane Jacobs efterfrågade för snart ett halvt sekel sedan.

Oasen – en tillfällig mötesplats

Med hjälp av de kompetenser och resurser som finns i Borås Stads levande laboratorium kan man alltså på ett helt annat sätt än tidigare fånga upp, utveckla, och genomföra nya idéer som kommer upp inom stadsutvecklingsområdet. Ett exempel på detta är ”taktisk urbanism” vilket är en starkt växande rörelse som även blir allt mer vanligt förekommande i Sverige.

Ett utmärkande drag för rörelsen är småskaliga och tillfälliga ingrepp i staden för att kunna starta en förändringsprocess. Taktisk Urbanism har en bred spännvidd från medborgaraktivism till näringslivsutveckling. I Sverige har flera kommuner inspirerats av PARK(ing) DAY där man tillfälligt omvandlar ett antal parkeringsplatser till parker med syftet öka medvetenheten kring hur det urbana rummet används.

En bärande princip för taktisk urbanism är möjligheten att testa alternativa scenarier i verkliga miljöer på ett kostnadseffektivt sätt. I en serie workshops identifierades behov av att överbrygga barriären som
den ovan nämna fyrfiliga trafikled utgör mellan Norrby och centrum. Men hur kan vi testa och utvärdera lösningen innan den existerar? Hur påverkar vi beslutsfattarna? Vad tycker de boende? Vad behöver vi utvärdera och vilka kompetenser behövs det?

Tillsammans med forskare och experter utvecklade staden prototypen Oasen en tillfällig mötesplats mellan Norrby och den nya stadsdelen. Ambitionen var att testa och utvärdera prototypen i verkliga förhållanden. Ingreppet innebar att man under en veckas tid stängde av en trafikfil, sänkte hastigheten till 30km/h och i anslutning till vägen byggde upp en tillfällig stadsmiljö med hjälp av konteintrar, konstgräsmatta och inredning i anslutning.

Samtidigt samlade man in fysiska och sociala data med hjälp av etnografiska och tekniska mätmetoder. Förbipasserade människor blev bjudna på fika och ombads att ge sina synpunkter på Norrbys framtida utveckling, stadskvalitéer i området, trafiksituationen och tankar kring stadsplanering. Parallellt så gjordes det kvantitativa mätningar av ljudmiljön, mänskliga rörelser och trafikhastighet. Ljudmiljön spelades in med teknisk utrustning och kommer att spelas upp i ett akustiskt laboratorium för beslutsfattare och invånare som inte hade möjligheten att närvara under experimentet.

Ingreppet hade inte bara omedelbara effekter på den urbana väven, trafik- och människoflöden utan ’ringarna på vattnet’ fortsätter med uppföljning, utvärdering, analys och policypåverkan. Ingreppet har redan genererat intressant data som håller på att analyseras. Vad kommer ingreppet få för långsiktiga effekter? Kommer den att bidra till att minska barriäreffekterna? Det återstår att se. Men det vi kan notera här är potentialen hos de levande laboratorierna. Genom att ha dessa breda angreppsätt, med inflytande och input från forskare, tjänstepersoner och medborgare, får vi betydligt bättre förutsättningar för lärande och hållbara lösningar på gemensamt identifierade problem. Vi tror att liknande arenor för experimenterande, lärande och omställning kommer att vara naturliga inslag i framtida städer.

Avslutningsvis är utvecklingen den närmaste tiden avgörande för Norrby som arkitekten Dan Hallemar konstaterar:

Den här ödetomten illustrerar ganska tydligt en Urban Front. En plats i staden där någonting kan hända, som beroende på vad man väljer att göra med den kan bli ganska avgörande för staden skall utvecklas: om avståndet till Norrby uppe på kullen skall öka eller minska.

Heiti Ernits

Karl Persson de Fine Licht