PLAN:s diskussionsartikel nr 4 2011 "När radikala idéer importerades till Göteborg: inifrån workshopen om Centrala Älvstaden"

Föreningen för samhällspanering (FFS) ger ut tidsskriften PLAN, den kommer ut fyra gånger per år. Tidsskriften går enbart till de som är medlemmar i FFS. För att öka interaktivteten mellan PLAN och föreningens digitala medier kommer vi att välja ut en artikel per nummer som även kommer att publiceras här. Det möjliggör en snabbare diskussion än vad fallet varit tidigare. Diskussionen är också självklart öppen för de som inte är medlemmar. Förhoppningen är också att publiceringen av en artikel per nummer kommer att väcka intresse av att bli medlem i FFS för de som ännu inte är det och på så sätt kunna ta del av alla de intressanta artiklar som publiceras i PLAN. PLAN s arbetsgrupp har utökats med fyra nytillträdda studentkorrespondenter. I PLAN nr 4 gjorde två av dem, i varsinn artikel, reflektioner kring sommarens praktik i ”planeringsverkligheten”. Vi väljer att presentera bägge dessa artiklar som PLANs diskussionsaritekel nr 4 2011. Andra artikeln av Linnéa Wigforss om sina reflektioner från en workshop om utvecklingen av Centrala Älvstaden i Göteborg.

När radikala idéer importerades till Göteborg: inifrån workshopen om Centrala Älvstaden

Omkring fyra kvadratkilometer göteborgsk innerstad ska under kommande decennier genomgå en massiv omvandling i klimatmedvetenhetens tecken. Exakt när, hur fort och i vilken ordning ytan ska exploateras är ännu oklart – att det ska ske råder dock inga tvivel om. För att vägleda staden i rätt riktning bjöds tio lag av europeiska planerare in till den ovanliga workshop som ägde rum i Göteborg vid sommarens början. Förlagan till workshopen var ett liknande arrangemang i Hamburg, en annan stad som vill ta vara på närheten till vattnet men också binda samman det som finns på båda sidor om vattnet. I det asplundska Rådhusets stora sal samsades därför de tio lagen om syret och utrymmet under fem hektiska dagar. Som en av de studenter som inkluderades i arbetet fick jag se deltagarna se (och rita) på min stad med nya, kreativa ögon. Arbetsmiljön i den ekande salen var kanske inte den lugnaste, men samtliga deltagare jag pratade med var entusiastiska över upplägget och imponerade över kommunens experimentlusta. Dock förverkligades inte förhoppningen om erfarenhetsutbyte mellan de olika lagen – detta fanns det helt enkelt inte tid till.

Vad som förundrade mig mest under workshopen var hur planerarna omvandlade de stora orden – hållbarhet och andra besläktade politiskt korrekta begrepp – till tydliga och radikala men samtidigt genomförbara alternativ. Lag Sweco översatte kretsloppsmodeller från Kanada där stadsbornas urin används i närliggande jordbruk från till en Göteborgskontext. Mitt lag, GüllerGüller, ville rensa upp i all den asfaltsspaghetti som klumpat ihop sig på båda sidor om Göta Älv och som inte direkt uppmuntrar till att ställa bilen och som därigenom gör kollektivtrafiksatsningar resultatlösa. Men det finns skäl till att tygla optimismen; Älvstadsprojektet är i ett väldigt tidigt skede och risken är stor att lagens okonventionella idéer förvrängs till oigenkännlighet när de passerar genom den pragmatiska kommunpolitikens kvarn.

Bild ur Guller/Gullers presentation.

Under arbetets gång gick det upp för mitt lag att vår främsta uppgift var att erbjuda lokalpolitikerna en medryckande berättelse om staden och framtiden, en stadsplaneringens moralitet som uppmanar till att handla rätt. Att stadens politiker behöver övertygas om att något måste göras är nog en ganska akut fråga, då inte en enda av kommunstyrelsens medlemmar dök upp till det möte där de skulle få träffa workshopens rådgivande panel. Denna kommunalpolitiska absens ökade mina misstankar om att man tar lika lätt på denna workshop som på ”demokratiexperimentet” Dialog Södra Älvstranden för några år sedan.

Att se hur deltagarna till synes respektlöst och oförsiktigt, men med klarsyn, och erfarenhetsgrundad tolkningsförmåga skissade upp framtidens Göteborg inspirerade mig. Detta särskilt då min enda referenspunkt är universitetets förkärlek för att älta problem snarare än att utveckla lösningar. Med både nyfikenhet och oro kommer jag att följa projektets gång och stadens förändringar i hopp om att demokratins institutioner och planeringens byråkrati kan överträffa sig själva när det verkligen gäller. Workshopen var en produkt av nytänkande, men för att inte bli enbart en symbolisk och påkostad brainstorming måste Göteborgs beslutsfattare fortsätta att tänka i nya banor. Utmaningen fortsätter: under hösten har projektet Centrala Älvstaden fortsatt med medborgardialog.

Linnéa Wigforss, nytillträdd studentkorrespondent PLAN, studerar kulturgeografi vid Göteborgs universitet.

För mer information se här och här